Just finns ett starkt intresse för normkritik, och även för normkritisk formgivning. Men vad innebär det på riktigt? Handlar det inte ofta bara om att återvända till ett annat årtiondes metoder och på så sätt egentligen bara bryta nuvarande normer? Vi misstänker att detta sätt är vanligt men att det finns en djupare sanning och massa intressant tänk kring saken. Så vi bad Alexandra Falagara, en av formgivarna av Bang, som jobbar med att låta normkritiken aktiv påverka alla formval i tidningen, att formulera sej kring sitt arbete med detta. Hon kommer i sin text guida oss igenom hela uppbyggnaden av formgivningen.

VÄRDEFULL FORM
Sedan 2012 är jag grafisk formgivare och art director på den feministiska tidskriften Bang (?i samarbete med Brita Lindvall?). Att arbeta med formgivning är – oberoende av vad en har för idéer – att vara uttolkare och organiserare av ett material. Och att på en eller flera nivåer knyta ett innehåll till de visuella tecken en väljer att arbeta med. Att ladda vissa former med värderingar – eller att, vilket är långt vanligare, repetera de begrepp och värden en form historiskt sett har laddats med (?vilket på en nivå är helt godtyckligt, då en form i sig själv inte bär några inneboende egenskaper?). Det senare används oftast för att signalera en poäng, för att kommunicera på ett direkt och ett greppbart sätt.

Ett tecken har ju inga universella betydelser men det finns många överenskommelser om vad ett tecken betyder – så när stående begrepp och visuella markörer inte ifrågasätts eller omformuleras tillåts de fortsatt representera vissa värden och idéer. Tillfälliga betydelser misstas för inneboende egenskaper och tankefel (?fortsätter att?) upprepas i en rörelse som biter sig själv i svansen.

När inga eviga värden finns är formgivning och form en aktivitet och ett resultat, som skapar och återskapar värderingar. Så, med risk för att bli missförstådd arbetar vi med idéer som kan läsas i flera lager. Kombinationerna av de estetiska valen bildar då en mix som är invecklad, där poängen är att den ska hålla för en läsning i flera skikt. När en persons första intryck är att något till exempel ser ”trendigt” ut, ”stilrent” eller ”fult”, är det omdömet baserat på det första lagret av visuell information och färgat av de egna referenser som varje person innehar. Populärkulturella referenser skvallrar om att något är ”nu” ?eller ”då”. Formgivningen är summan av de estetiska val en gör.

Tidningen Bang

BANG
När vi inledde vårt arbete med Bang hade vi en gemensam vision?: att ta några avsteg från en ”konventionell” formgivning, för att undersöka hur vi skulle kunna arbeta med feministisk och normkritisk form. Tidigare hade tidskriften haft en modernistisk och en så kallat stilren formgivning som vi tyckte gick stick i stäv med det redaktionella innehållet. I stället för att verka framåtsträvande uppehöll sig utformningen vid ideal, som i vissa fall inte är förenliga med ett förändringsarbete. Men visst kan ett radikalt innehåll formges på många olika sätt, en ”klassisk” inramning på ett subversivt material kan fungera som en trojansk häst och eventuellt lura till läsning. Vi hade inga idéer om hur tidskriften skulle se ut men vi ägnade stor tid åt vilka värderingar och vilket innehåll som skulle förmedlas och ville undersöka hur dessa skulle kunna få en mer direkt koppling till formen. Vi inledde med en radikal omgörning av Bangs struktur.

Tillsammans med chefredaktörerna tog vi fram ett koncept i klassisk tidskriftsanda, med ett tydligare upplägg för innehållet och återkommande redaktionella inslag, för att skapa igenkänning och förväntan. Bang är uppdelad i tre delar?: försnack, tema och eftersnack.

1) I försnacket är det första en ser en smutstitel där delar av omslaget syns, därefter följer ett tydligt ”hej” på ledarsidan och ett uppslag med innehållsförteckning. Vidare följer noterat-sektionen, där kortare notiser, artiklar och aktualiteter behandlas. Vissa stående inslag återkommer i varje nummer?: till exempel Hej feminist där en känd feminist svarar på korta, lättsamma frågor och Bang räknar, där statistik presenteras på ett lättgripligt sätt.

2) Nästa del, temat, innehåller längre artiklar kopplade till numrets tema.

3) I eftersnacket finns det utrymme för kortare och längre texter som knyter an till teman och debatter som förts tidigare, både i och utanför tidskriften. Därefter följer ett sjok med annonser, ett tydligt ”hej då” där bland annat nästa nummer annonseras, därefter en medarbetarsida. På den sista sidan kommer numrets ryggdunk, en plats där vi lyfter och hyllar en person eller en rörelse som redaktionen tycker ska uppmärksammas. Löpande genom tidskriften använder vi sidfoten som ett utrymme för både bärande och mindre bärande innehåll?: tips om händelser, fotnoter och landskapsillustrationer.

Försnack i Bang.

ARBETSMETODIK
Vi skapar ytor med förutsättningar för ett undersökande arbete genom att arbeta process- och analysbaserat, i något som vi kallar för villkorad formgivning. Enkelt sammanfattat innebär det att vi använder logik som verktyg och metod, för att konstruera villkor och regler för den yta där vårt arbete uppstår? – att vi skapar ett utrymme för process, där ett regelverk skärper våra perspektiv på processen och gör att vi undviker godtycklig slumpmässighet, samtidigt som det öppnar upp för kreativa frispel inom dess ramar. När regelverket är uppsatt är möjligheterna oändliga. När vi till exempel just kommit igång med att klä vårt första nummer av Bang i form (?de första veckorna bestod skisserna endast av våra formuleringar, av text?), konstaterade vi lättheten i att formge tidskriften?: det var som att plocka frukt. Varje detalj i tidningen är betydelsebärande. Här följer en kort sammanfattning av några av de viktigaste beståndsdelarna:

Format och bindning
A4. När vi föreslog detta format, oroade sig våra kolleger över risken att det skulle få tidskriften att ”se billig ut” – och till och med tryckaren tipsade oss om att vi kunde skära ned trycksaken för att undvika A4. Naturligtvis var dessa reaktioner av stort intresse för oss: varför är ett standardformat något som anses vara av lägre status? A4 är smart eftersom det är standard: det är lätt att kopiera tidningen på en A3-kopiator, det blir knappt något spill när den trycks … För oss framstod A4 som ett mycket behändigt format.

En annan sak som vi ville, var att göra en klammerhäftad tidskrift utan rygg, vilket ledde till ytterligare oro, då en rygg ”signalerar status” – vårt svar på det var att placera det fina i ryggen på annat håll: vi utformade en vacker snittyta i stället. En bild i snittytan står för en annan typ av exklusivitet.

Exempel på snittyta

Typografi
I ett av våra artikelformat arbetar vi konsekvent med s.k. horungar. Vi tvingar fram dem i texten, centrerar och framhåller dem. Detta som ett hommage till alla utomäktenskapliga barn och de kvinnor som fött dem. (Samtidigt som begreppet horunge trädde in typografin, var det som kallades för hor i verkligheten belagt med dödstraff, risslitning och gatulopp). Våra "hustypsnitt" görs av kvinnor: Mr Eaves och Mr Eaves av Zuzana Li?ko (uppkallat efter Baskervilles änka, kanske har ni hört talas om henne?), vidare Christiana och Bangs logotyp som är gjord i Smaragd (båda av Gudrun Zapf von Hesse). De enda typsnitt som inte görs specifikt av kvinnliga typografer, och som ständigt varierar, är rubriktypsnitten i temat. Där arbetar vi med något vi kallar keffa klassiker. Det kan t ex vara ”belastade” typsnitt som många smakpoliser har åsikter om. T ex Comic Sans, frakturstil, Bermuda etc.

Exempel: Keffa klassiker.

Bildspråk
Bildspråket består både av skräddarsydda illustrationer och internets ”skräp”, som delar av gif-animationer och Creative Commons-bilder. Vi arbetar med både etablerade och oetablerade bildskapare och har utformat uppdrag som underlättar för oss att engagera oprövade förmågor, t.ex. "landskapsmålningar" i sidfot. Dessa bilder står inte i relation till några texter, men de vidgar temat med sina parallella historier. Vi arbetar medvetet med visuell representation av människor för att representera vårt samhälle i fullfärg.

Sidfotsteckning av Maryam Fanni och Karin Hagen

Grid
Texten ligger i en ”klassisk” grid som står i relation till A4-formatet – men bilderna flödar fritt och spiller ibland över till andra sidor. Vi arbetar med lager på lager som feministisk strategi och vill se arket som något gränslöst och större än själva tidningen. Annonserna är satta i det gyllene snittet, för att kontrastera det ”alldagliga” A4-arket med ett format som ansetts äga gudomliga proportioner.

 

Exempel: Bild som spiller över samt grid

 

ATT GESTIKULERA
Det är i funktionen av valen, eller gesterna den feministiska och normkritiska handlingen ligger. Det är inte en formgivningskonst isolerad eller oberoende av andra visuella uttryck, så den innehåller visuella tecken som lätt sammanblandas med en ”klassisk” praktik. Vissa av de grepp jag nämner kommer ur en väldigt förenklad översättning av ett problem. Typsnitt gjorda av kvinnor är till exempel inte per se feministiska. Däremot är gesten, att lyfta fram kvinnliga typografer på en mansdominerad arena, en feministisk handling. (Och dikotomin kvinna-man är dessutom är otillräcklig i en queer och intersektionell analys, där klass, etnicitet och kön samverkar som diskrimineringsgrunder och där tvåkönsmodellen inte heller är tillräcklig.)

Att ladda om en estetik med nya innebörder innebär att de visuella tolkningar en skapar, inte alltid är i samklang med vad andra anser dem betyda. För oss är valen en av de viktigaste beståndsdelarna i formgivning. Hade Bang formgivits av andra personer men med samma regelverk är jag övertygad om att tidskriften hade sett väldigt annorlunda ut. En framtida plan i arbetet med Bang är att tydligare formulera vår formgivningsmanual, för att ta formexperimentet ett steg vidare, så att andra formgivare ska kunna ta vid i vårt arbete och göra sina egna tolkningar av vårt visuella koncept. Formen är alltså inte bunden till en visuell stil men till vissa kriterier.

ATT MATERIALISERA KRITIK
Genom att kritiskt arbeta med och undersöka de visuella utrymmen och kontaktytor vi skapar genom våra praktiker, kan vi även påverka synen på oss själva och våra handlingsutrymmen. Numera är det många som talar om normkritik i relation till form men jag är osäker på om normkritiken verkligen alltid är närvarande när det kommer till själva görandet. När materialiserande av kritik sker, är det ofta inom ramarna för det accepterade. Det svänger men är aldrig urspårat. Vi talar till exempel om läsbarhet (?hur bokstäver ligger på ett papper och i vilken ordning ett bildmaterial presenteras?), istället för att undersöka om det går att omformulera vad läsbarhet egentligen är. Kan en arbeta icke-hierarkiskt med ett innehåll, kasta om ordningen på materialet, låta en kombination av bilder illustrera alla artiklar? Tydlighet är ett relativt begrepp, som kan innehålla både förenklingar och tankefel – och dessutom bära på en retorik som signalerar en typ av auktoritet, som i vissa fall inte alls gynnar ett normkritiskt uttryck. Häri ligger en stor utmaning för den som vill utöva normkritik i ett designarbete.

---

Alexandra Falagara, driver designbyrån Bastion – Agency Studio Lab, tillsammans med Brita Lindvall, och är lärare i visuell kommunikation på Nyckelviksskolan.

 

PS
En del av min praktik går åt till att dela med mig av idéer och ingångar till ämnen – och en sak som jag märkt är av stor vikt i arbetet är att källor, personer och yttre infallsvinklar som har tagit arbetet i en viss riktning krediteras, av den enkla anledning att en måste lyfta andra och skapa transparens i sina källor, om en i verklig mening vill arbeta feministiskt och bidra till en ny skildring av världen. (Dessutom bidrar det till dokumenterandet av feministisk kunskapsproduktion!) Här följer några personer vars verk och förhållningssätt inspirerat. Tack till Anna Sandgren, Mara Lee, konstgruppen MYCKET, konstkollektivet FUL, Sheila Levrant de Bretteville, SETTINGS, Vanja Hermele.