Alexander Wihlborg och Anton Thorstensson går på HDK-Valands konstnärliga kandidatprogram i Design. Tillsammans med Svensk Form Väst ska de ha en vernissage "PICNIC OF DIRECTIONS" som ska hållas på ADA Formcenter där de visar ett urval av utforskande förberedelser inför examensarbete. Självklart hörde vi av oss för att diskutera nuet, framtiden och processen.

Hej Alexander och Anton! Vad gör ni? 

Anton: Hej! Jag förbereder mig inför mitt examensarbete genom att bläddra bland referenser och samlar idéer. Ska i veckan även ha en liten utställning på ADA - Formcenter väst tillsammans med min klass. Där visar vi en liten del av processen/det utforskande arbetet inför examensarbetet, så samlar och gör ett urval inför det!

Alexander: Hej! Just nu är jag mycket i verkstan och jobbar på ett podie inför utställningen. Jag jobbar mycket med material där delar av mitt material kan lukta lite illa så jag bygger just nu en förslutning så att jag kan ställa fram mina saker utan att det luktar.

Vad var det som gjorde att ni valde just design?

Anton: Jag vet inte riktigt hur jag kom in på det här men jag tror det handlar om, när man verkligen bryter ner det, i ett uttryck och en vilja av att leva i totalt de man vill. Jag har ju spelat musik och kommer från punkvärlden och då är det verkligen allt eller inget, något som jag tror liksom flödar över i hur jag bor och hur jag lever. Det är väl därifrån det kommer. Att börja på HDK var det naturliga valet, i och med att man bodde och verkade i Göteborg.

Alexander: Jag har varit en person som alltid egentligen har velat jobba med just inredning. Jag hittade ett intresse för design via restaurangerna jag arbetade på och sen vidare så ville jag få komma in i någon skola för att kunna göra det jag vill göra. 

När jag kom in på HDK var det lite annorlunda, kan man säga. Jag riktade in mig mer mot miljön, där växte tanken och frågan “hur ska jag få kunna hjälpa miljön?” och helt plötsligt började jag tänka på materialen och hur vi beter oss i naturen, något som gjorde att jag började fokusera på mer hållbara material - vilket är det jag håller på med just nu. 

Jag tänker lite på eran process.  Vad är viktigt för er och vad har varit era utmaningar?

Anton: Jag har ju det problemet med att jag tycker det är lite svårt att prata om det arbete man gör. Nu när vi går i skolan så blir det på något sätt att man gör det för sig själv, och det man själv vill få ut, och då kan jag uppleva att det är svårt att få det att bli rimligt på något sätt. Jag tycker att materialval är det viktigaste för mig, hur de samspelar med varandra och hur det påverkar oss. Hållbarhet och så faller ju in i den kategorin också, det är ju jävligt viktigt men det är inte allt. Klart att estetiken spelar stor roll men man måste få ut grejer som håller någon form av standard så att de inte bara handlar om att det är miljövänligt, för då tycker jag att lite poängen med design försvinner. Alla kan ju göra något hållbart, det är ju bara strunta att göra något, haha. Sen blir det gloomigt när man pratar om det här, det är ingen rolig värld man har framför sig. Utmaningen är också att vi måste hitta ett sätt att prata om det, göra roliga grejer och ha kul tillsammans. Vi är inte så många i Göteborg som håller på med det här så vi borde sluta upp lite mer. Om vi som designer ska kunna lösa något så behöver vi jobba tillsammans, lite som gate-keeper.

Alexander: För mig har det varit att hitta en styrka i materialet, att hitta alla komponenter som krävs, det är det som är utmaningen. Du behöver ett skelett för att hålla din kropp stark, du behöver ha din muskel, du behöver ha din energi. Det är samma sak med materialet. Du behöver ha alla tre. Jag har tanke på vad det kan vara men har inte fått fram det ännu, det är det jag kämpar med och även det jag kommer arbeta med framöver. 

Har ni något favoritmaterial som ni arbetar med just nu eller något som kommer tas fram i utställningen?

Anton: Senast har det varit mycket trä. Hade en hel del gammalt trä som bara låg så nu har jag börjat arbeta med det. Det är lätt att man samlar på sig drivvis med material “bara ifall att” det kommer till användning, så det är väl det jag försöker göra: ta tillvara på det som ligger i högarna.

Alexander: Material är något som är väldigt viktigt för mig men även att det ska fungera och att vi inte ska förstöra naturen utan att vi ska jobba med den. Därför har jag arbetat fram mitt eget material EQUUS, som betyder häst på latin, vilket är ett material som är gjort på basen i hästgödsel. Det är också det jag kommer att visa på utställningen.

I era verk, har ni något speciellt som ni vill förmedla med er design?

Anton: Jag vet inte om jag har något så specifikt. Man får hitta sin egen lilla nisch där de som är intresserade och fattar grejen fattar grejen. Jag vet inte om jag har något sådant jättespeciellt, det är väl en rimlighet i det man omger sig med. Nu säger jag kanske lite för mycket - jag har ju själv ganska orimliga saker, haha. På något sätt handlar det om att låta saker vara, om man ska vara krass. Det kanske är det man vill förmedla, att återanvända grejer utan att ha den estetiken. Man kan göra väldigt bra grejer så det ser nya och fräscha ut trots att det är gammalt material. Det är väl något jag skulle kunna säga. Normalisera och återanvända.

Alexander: Mitt verk går egentligen ut på att visa att vi ska ta tillvara på det vi har, inte hela tiden skövla av skogen utan använda sig av produkter som redan finns. I mitt projekt handlar det om att gå tillbaka längre bak i tiden och se på historien. Vad gjorde de då? Mitt material är baserat på lerklining som användes för över 100 år sedan, och just de ingredienserna är de som jag använder till att förnya till något som är nytt. Produkterna som används i lerklining är restprodukter rakt av som vi idag inte använder alls. Det är det jag försöker att ta tillbaka och visa i det jag gör. Alltså, vi behöver inte slänga saker utan kan använda det och göra något nytt av det. 

Nu blir ni snart examinerade från HDK, hur känns det och hur kommer ni tackla dem utmaningar?

Anton: Jag tycker det ska bli rätt skönt att sluta, säger jag nu men vi får la se hur jag känner sen. Jag är fortfarande lite inne på att vi har ett community som håller på med det här i Göteborg. Det finns ett värde i det att man söker upp varandra och på det sättet möter man upp och tar sig an större projekt som man kanske inte kan göra som enskild designer. Jag tror det handlar om att kunna starta de här mötesplatser - för möten mellan personer kommer aldrig sluta hända. Sen om det är att man inreder en restaurang eller skapar en plattform på Instagram, eller vad som helst, men jag tror det är där framtiden kommer att ligga för oss.

Alexander: Jag kommer att fortsätta experimentera, tror jag, men sen vill man också ha en fast punkt. Vill ju kunna ha ett jobb men just nu är det tuffa tider. Vi var på en arkitektbyrå för ett tag sen där de sa “det är bra att ni är i skolan för just nu finns det inga jobb” - då blir man ju lite rädd. Jag får nog ta och leta och men ändå fortsätta med det jag gör och se om det kan bli något av det.

Det ska bli jättekul att se utställningen och följa er resa. Tusen tack för samtalet och lycka till! 

Länk till vernissage: PICNIC OF DIRECTIONS

Vernissage torsdag 11 jan kl. 17:00-20:00 – OBS, anmälan görs genom Facebookevent.

Öppet för allmänheten:
Fredag 12 jan kl. 12:00-18:00
Lördag 13 jan kl. 12:00-16:00

Vill ni veta mer om Anton och Alexander ? Kolla in deras Instagram!

Anton Thorstensson @obskyr

Alexander Wihlborg @aw_design.with.nature