För två år sedan höll Rådet för arkitektur, form och design i ett seminarium med titeln Alla talar om kvalitet men vad är kvalitet egentligen? Under årets bokmässa lanserade de boken Den omätbara kvaliteten och arrangerade i samband med det ett seminarium med några av bokens medförfattare.

Kvalité kan säkert räknas som ett av samtidens mest använda ord. Inflationen i ordet kräver kanske ett definierat innehåll, i alla fall när man talar om den sortens kvalitet som inte kan mätas.

Rådets utgångspunkt för satsningen är att man i ett beslutsfattande, privat eller offentligt, har svårt att värdera mjuka värden och upplevelsevärden i förhållande till det som är hårt och mätbart. Det kan exempelvis leda till att man i den offentliga upphandlingen missar kvaliteter som är av stort värde för medborgare.

Under seminariet på bokmässan talade Sven-Eric Liedman (professor i idé – och lärdomshistoria vid GBG:s universitet) om hur Aristoteles menade att det alltid finns två frågor att ställa; hur och hur mycket. Idag talar man hellre om bra och dåligt. Filmer, böcker, musik allt värderas och får stjärnor mellan 1-5. Kvantifieringen av kvalité har aldrig varit så het som nu enligt Liedman.

Bengt Brülde (docent i filosofi vid GBG:s universitet) talade däremot om att livet antagligen inte blir så mycket bättre om man har en massa kvalité omkring sig, istället bör vi tala om bra och dåligt. Kvalité i sig betyder inget.

Som vanligt är det lätt att förvirra sig in i en ganska ointressant definieringsdiskussion, den här gången om vad kvalité betyder. Det är såklart olika från person till person och svårt att bedöma om man inte ställer det i relation till något annat. Hursomhelst är det intressent att tala om kvalité. Ganska snart inser man att ordet innehåller väldigt många parametrar och att det är svårt att förhålla sig till det innan man möts av det.

Någon sa att det är viktigt att hitta ett sätt att diskutera kvalité för då kanske vi kan hantera det och det stämmer ju.

Läs mer här