Hur står det till med inredningsarkitekturen? Vi har ett läge med minskade antal utbildningsplatser och stora pensionsavgångar och därmed en inredningsarkitektkår som systematiskt försvagas. Flera riktar in sej på utbildningsfrågan och just antalet platser på utbildningarna som lösning. Men jag tror att det är fel fokus!

Enligt Sveriges arkitekter är 5% av medlemmar inredningsarkitekter, men det finns troligtvis många fler verksamma (hur många vet nog ingen) som väljer att inte vara med i förbundet, varför då? Ett förbund och företrädare för professionen tänker jag borde se det som den första åtgärden att prioritera i frågan? Där finns det möjligheter att centralt göra något åt trenden, om det är antalet medlemmar som är målet.

Tanken att lämna förbundet har slagit mej som inredningsarkitekt, såklart, men att lämna är för mej inte lösningen just nu, då jag är övertygad om att vi är starkare tillsammans. Genom samarbete kan vi få många vinster, bland annat få större förståelse för allas processer och bättre insyn i de olika kompetenserna, och därigenom skapa den absolut bästa arkitekturen.

Jag funderar på hur en specialkompetens som vår får respekt, och får ta plats i vår gemensamma bransch? Minst två viktiga saker kan göras, vilket jag tillsammans med några andra har formulerat i motioner till Sveriges Arkitekters förbundsstämma som hålls i helgen.

1. Sprida kunskap = berätta om rums betydelse

2. Skapa förutsättningar = prata om vikten av, och underlätta för samarbete

För utformning av rum har stor betydelse. Utformning av interiöra offentliga rum är avgörande för människors välmående och känsla av tillhörighet i samhället. Låter självklart men många inom bygg- och arkitektbranschen har inte fått med sej den kunskapen. Därför behöver vi berätta varför utformning av rums insidor är viktigt och vad kompetensområdet inredningsarkitektur egentligen innebär och kan bidra med.

(Utformning av privata interiöra rum har naturligtvis också stor påverkan på människors vardag, familjesituation, trygghet, och hur vi är som medmänniskor när vi lämnar hemmet. Jag har dock aldrig fått möjligheten att arbeta med djupgående med bostäder därför väljer jag att fokusera på de offentliga rummen här.)

Med rum kan vi påverka vilken kultur vi vill ha i en miljö. Med en rumsgestaltning kan vi visa acceptans för mångfald, demokrati, jämlikhet, jämställdhet och alla människors lika värde. Vi kan där välja att skapa rumsliga system, tjänster och erbjuda upplevelser utifrån allas villkor. Vi kan skapa en atmosfär som kan ta med andra människor på resor i fantasin som dom aldrig annars skulle få möjlighet att göra. Vi kan med humor i rummet frambringa skratt, vi kan med lek frambringa rörelse och utveckling. Vi kan genom former och funktioner regissera interaktivitet så användare med alla sinnen bygger en helt egen relation till ett rum, en verksamhet, till andra människor eller till en liten del av samhället.

Pedagoger, läkare, HR-chefer m fl intygar att deras arbete och resultat är beroende och kan stärkas med rummets hjälp. Ett rum kan vara avgörande, inte bara gällande upplevelsen och minnet hos användaren utan för lärande, läkande, trivsel, prestation och vilken aktivitet som helst. Tillsammans med en personalgrupp och användare kan vi lyfta en hel verksamhet genom gestaltning!

Små viktiga detaljer som när en människans hand håller i en karm på en stol, behöva pausa sina trötta ben i en korridor, behöver lägga ifrån sej handväskan vid en reception och skriva något med en penna, behöver leka kurragömma, behöver besöka sin pappa på andra sidan fängelsets glasparti, behöver sitta nära, behöver sitta själv, behöver få något annat att tänka på. Behöver förstå var en ska gå, utan att kunna språket. Behöver känna trygghet. Allt det kan vi fixa med inredningsarkitekturens verktyg så som planering, möblering, rumslig kommunikation, tillgänglighet, rörelseflöden, atmosfär, form, kulör, mönster, ljus, associationer och möjliga perceptionella upplevelser, och detaljmöten mm

I ett större perspektiv, med social-, ekologisk- och ekonomisk hållbarhet i sikte, samt i relation till nya politiken Gestaltad livsmiljö, kan inredningsarkitektur verkligen bidra. Genom t ex återbruk, kemikaliesmart, giftfritt, cirkulärt system och med möbleringslayouter för integration kan interiöra rum påverka. Med en välgjord förstudie och en inkluderande process kan ett program i tidigt skede säkerställa användarperspektivet, mänskliga behov och beteenden, som tas upp i idéformuleringen och gestaltning. Det är hög kvalité på offentlig interiör miljö.

För att denna kvalitet ska säkerställas och alla de detaljer som kompetensen medger kunna tas fram så är det viktigt att just en inredningsarkitekt eller motsvarande får göra de interiöra gestaltningarna. Så, du som har möjlighet att bjuda in till samarbete, du som har makten att välja vilka som ska ingå i projektgruppen för nästa uppdrag, du som köper arkitekttjänster, du som faktiskt kan ta chansen att samarbeta med flera kompetenser – gör det!

Om vi lyckas nå ut med exempel och berättelsen om rums betydelse, hittar former för samarbete mellan många olika, förstår och respekterar varandras processer och kompetens, skapar ett öppet klimat för olikheter i branschen och gör plats för fler – då kommer nog platserna på utbildningen att fyllas och flera platser kommer efterfrågas. Och den minskande inredningsarkitektkåren kan därmed stärkas på lång sikt. Och förhoppningsvis bli fler än 5% i förbundet! Detta borde vara en självklarhet, men bättre sent än aldrig.

-

Här kan motionerna om att kommunicera kompetensen inredningsarkitektur och att förbättra samarbete mellan professionerna läsas. Sveriges Arkitekters styrelse har skrivit svar och förslag till beslut för stämman (se motuionerna 9.36 och 9.37 längst ner).

-

Eva-Johanna Isestig är inredningsarkitekt och designer. Har varit ordförande och ledamot i Sveriges Arkitekter Västra Götalands (SAVG) styrelse i fyra år. Hon initierade och genomförde Inredningsarkitekturdagen och tillhörande kartläggning om yrket i regionen, i samarbete med bl a inredningsarkitektstudenter på HDK.