Vernissage fredag 19 maj kl 18–21 Utställningen visas 19 maj – 11 juni

När plötsligt snorgult soldis bryter isär trädtopparnas välkända linje och släpper lös en perspektivlöst monokrom nyans av sjaskigtslitenplastpåse över hela ytan; då förstår jag att de varit här. Att de verkställt domen och fällt skogssilhuetten bakom ladan rätt ner i fågeltårens mörka brunn. Tömt himlen och struntat i framtiden. Struntat i skönheten. Ignorerat fåglarna och nickat sitt godkännande till att låta ägarens ansvarsfrihet fara fram i omgivningarna. Men vem kan friskriva sig? Det är ju trots allt sorgligt med kalhyggen och utdöende arter. Sorgligt med det brunsliskiga sjögräset och de blommande algerna, sorgligt med antibiotikaresistensen och med bottendöden. Sorg över torsken och de försvunna ålarna och mycket ledsamt att den upplysta utvecklingen på det hela taget blev mer sorgesam än det var tänkt. Tårar faller, blommorna gråter