Av Jesper Larsson, Tokyo, Japan

“This is the final call for Mr Jesper Larsson, flight SK983 heading for Tokyo. Please proceed to gate 36 immediately as the the plan is about to take off”

Fyrtioåtta timmar senare, en torsdag, försöker jag checka in på Landvetter flygplats men nås av nyheten att mitt plan gick i tisdags. Tisdag, torsdag. Tomaato, tomatoo. Ja, vad gör man? Söker tröst i de personligt varumärkesbyggande utropen på Kastrups flygplats, kanske, eller vetskapen om att man har en vattentät isbrytarhistoria när man träffar folk i Japan.

Nästan tre dagar senare, efter otaliga samtal med resebolaget och påbörjade magsår, når jag äntligen mitt älskade Tokyo, 7000 kronor fattigare och med minnen från både Helsingfors, Nagoya och japanska snabbtåg. Jag är tillbaka i stan för att producera utställningen Creative GBG in Tokyo1, hålla en presentation på Japans största Pecha Kucha2 någonsin, ordna filmvisning på svenska ambassaden, ta del av Tokyos designvecka, träffa allt för mycket folk och rapportera för ADAs räkning.

Eftersom allt du hört om Tokyo och Japan är sant (förutom att det är svindyrt3), väljer jag att rapportera från tre mer eller mindre slumpmässiga möten i och runt stadsdelen Aoyama, Tokyo, som innefattar diskussioner kring kreativitet, konsumtion, konst och kritik.

DOMEDAGSDESIGN
- "Kände ni bävningen imorse?", säger frilansjournalisten Maria Ahlgren4 på bred skånska när vi sitter och dricker varm ingefärasprit på kaféet Sign5 i Aoyama, en av Tokyos lyxiare stadsdelar.
- "Bävningen?", svarar jag, "du har alltså redan ett smeknamn för jordbävningar?"
- "Ja, jag har till och med varit på jordbävningskurs där man fick uppleva en jordbävning i en simulator. Det var skitsvårt att stänga av gasen i köket när hela rummet skakade."

Maria har bara bott i Tokyo i nio månader men redan upplevt flera jordbävningar. Jag har själv upplevt några få under mina många besök i staden, men är oftast för upptagen, tankspridd eller bara allmänt ur balans för att lägga märke till dem. Jag har heller aldrig övervägt de tänkbara kopplingarna mellan jordbävningshotet och japansk samtidskultur. Men det har Maria.

- “Tokyo är en riktig Godzilla-stad. Folk konsumerar som om morgondagen inte fanns. Man bygger galna byggnader för om inte jorbävningen förstör dem, så ser det ekonomiska klimatet till att de rivs och byggs upp på nytt6 innan någon hinner reflektera över dess vara eller icke vara. Folk tänker inte sextio år fram i tiden här. Det har historien lärt dem7.”

Folk beter sig, kanske omedvetet, som om det inte finns någon morgondag. Det är ingen idé att spara, man shoppar istället. Och man tar varje chans att uttrycka sig själv, vare sig det är genom kläder, design, arkitektur eller karaoke8.

Foto av Jesper Larsson

Eller som Maria skrivit i en av sina artiklar om Tokyo “Många av stadens singeltjejer struntar i tråkigheter som sparpengar, lägenhetsköp eller pensionsspar, och bränner istället månadslönen på Gucci-sandaletter, exklusiv makeup, besök på skönhetssalonger, hippa krogar och toyboys”.

Förmodligen är det inte riktigt så enkelt, men Marias enkla svar på alla frågor kring Tokyos excentriska samtidskultur känns som en frisk fläkt. Ett svar jag kommer memorera och plocka fram nästa gång någon frågar mig varför Tokyo är så “galet”.

KONSUMTION ISTÄLLET FÖR KOMMUNIKATION
I Aoyama besöker jag även grafiska designern Michael Thorsby9 på det centrala kontoret han delar med redaktionen för tidningen OK Fred10 och japanska skribenten Ega. Micke, mer känd under namnet PMKFA, kommer ursprungligen från Borlänge, men kärleken förde honom till slut till Tokyo där han sedan några år tillbaka bor och arbetar.

Jag tar tillfället i akt och intervjuar Mikael om skillnaderna mellan design i Sverige och Japan, och hur det kreativa klimatet skiljer sig åt. Se hela intervjun nedan (på engelska) där Micke berättar om hur svensk design över lag är bättre, men tråkigare. Om hur han uppskattar att japansk design ofta tycks sakna västerländsk logik, medan svenskar allt för ofta försöker läsa in symbolik och hitta logiken bakom. Och om hur ytan är viktigast i Tokyo, där man konsumerar istället för kommunicerar, och köper nytt istället för att stanna upp och reflektera över vad man redan har.

KUL SAMTIDSKULTURELL KONST
På Omotesando, Tokyos svar på Avenyn, ett stenkast ifrån Aoyama Dori och rakt över gatan ifrån Gucci-palatset, ligger lyxmärket Celines flaggskeppsbutik. Jag är inte särskilt intresserad av dyra handväskor men väl av den pågående utställningen Displaysthetics i butikens skyltfönster och källarvåning. Franska konstnären Item Idem11 använder butiksmiljön som skådeplats för sin koncept-drivna korsbefruktning av konst, mode, design och konsumtionskultur, vilket han utforskar tillsammans med inbjudna konstnärer, artister och magasin. I det stora hela är detta verk både en metafor av, och en direkt del av staden Tokyos kontrastrika samtidskultur.

I kontrast till lyxbutikens minimalistiska inredning har skyltfönstret utsmyckas med en kitschig himmelsäng där konstnärinnan Mai Ueda ställer ut sig själv. På gatan utanför stylas för tillfället jättepudeln Justice12 av hippa frisörer och modestylister medan japanerna fotograferar med sina mobilkameror. I källaren återfinns en miniklubb under trappan och en jätteinstallation av sammansatta vardagsobjekt och utvalda accessoarer. Det bjuds på självservering av gin ur Manneken-pis inspirerade sifoner och i mitten av rummet sänder tidigare nämnda OK Fred live-radio13.

Megumi Matsubara, Item Idem och Michael Thorsby på Celine. Foto av Sebastian Mayer.

- “Creativity Now!!!!”, skriker OK Fred’s Audrey och Yoshi i kör tillsammans med de inbjudna gästerna Jean Snow14, Ega och PMFKA-Micke så högt att högtalarna håller på att spräckas. Det råder en lekfull stämning när jag träffar Item Idem och frågar honom om utställningen och dess mening.

- “Meaning? What does it mean to you? By the way, have you seem the mini club under the staircase. Isn’t that fun?”, säger han med oemotståndlig fransk brytning iklädd lösskägg, guldiga kläder och ett ödmjukt leende. Jag drar mig Mickes svar till minnes och inser hur typiskt svenskt det är av mig att söka den bakomliggande meningen och logiken.

En stund senare dras jag med av stämningen och sjunger Familjen – Det snurrar i min skalle15 i live-radio. En sådan sak händer bara i Tokyo (i alla fall för min del).

DESIGNLEK
Precis som uställningen på Celine, kom mycket under Tokyos designvecka att handla om lättsam lekfullhet. Onlinemagasinet PingMag16 skrev en rapport som de valde att titulera “No Fun, No Design!” och ett av de större designevenemangen, DesignTide17, hade i år “Play” som huvudtema och som slogan “Play = communication”.

Hyper-intellektuella popartisten och Wired-journalisten Momus18 kritiserar via sin blogg lekfullheten inom designvärlden i allmänhet och utställningen på Celine och Radio OK Fred i synnerhet. Han efterfrågar istället en etikdebatt och en diskussion kring det rådande förhållandet mellan de designeventproducerande länderna (USA, Sverige, Japan m.fl.) och de designproduktproducerande länderna (Kina m.fl.). Han menar även att precis som ekonomiska vedermödor ser till att barn i utvecklingsländerna tvingas växa upp och mogna i förtid, sker det motsatta i vårt västerländska samhälle där rikedom och lättsamhet tillåter oss att vara barnsliga och ägna oss åt, vad han kallar, icke-produktiv lek.

Själv är jag av inställningen att man kommit väldigt långt om man sett till att människor har kul och mår bra av detta. Jag tror bestämt att glada människor är mer benägna att exempelvis arbeta för ett hållbart samhälle, än domedagsindoktrinerade och bittra pessimister. Och den sistnämnda typen av människor hör inte hemma i Tokyo. Här är man glad och shoppar istället för att prata om domedagen, man leker och förvandlas automatiskt till en trevligare människa. Eller för att citera Beckmans-eleven Caroline Villards email som just damp ner i inkorgen: “Är det bara jag som trivs eller blir alla människor fullständigt underbart gemytliga i Tokyo? Kan räkna mina dåliga möten på ena handen, och då blev det ändå ganska många…”

TRENDRAPPORT 2008
Som en extra bonus kastar jag in min fyra rader långa trendrapport för 2008.
Kreativitet är det nya Design,
Hållbarhet är det nya Ekologiskt,
Därför kommer 2008 att handla om:
Hållbar kreativitet och kreativ hållbarhet.

Tack för mig!

Jesper Larsson titulerar sig själv Kreativ Kommunikatör och driver till vardags designbyrån Next Century Modern i Göteborg tillsammans med två vänner. Han är även Pecha Kucha-ambassadör för Göteborg. 2004 tog han initiativet och projektledde festivalen Tokyo Style in Gothenburg och har sedan dess producerat flera evenemang i Tokyo, bland annat ihop med Nudie Jeans.

- - -

1. Creative GBG in Tokyo presenterade 12 kreatörer och företag ifrån Göteborg genom utställningar och föredrag på trendiga Café Pause i centrala Tokyo.

2. Pecha Kucha är snabbsnackarkonceptet som tagit världen med storm. Filialer finns numera i över 100 städer världen över, däribland Göteborg, Stockholm och snart även Malmö. Under designveckan i Tokyo producerades Japans största Pecha Kucha hittills med över 2000 besökare som förtärde mer än 6000 gratiscocktails.

3. Svindyrt? En Cheeseburgare på McDonalds kostar ca 6 sek i Japan.

4. Maria Ahlgren är frilansjournalist bosaatt i Tokyo. Hon tycker, enligt byline-texten till en av hennes artiklar i tidningen King, att Tokyo har världens bästa shopping, och att den får New York att kännas som Borås. Följ Marias liv i Tokyo här

5. Sign är ett snyggt designfik inrett av japanska designgruppen Groovisions vars illustrationer pryder både väggar och innertak, och vars animerade video verkar ha gått på repeat på en flatscreen-tv sedan jag var här senast, för ett år sedan. Nämnd ingefärasprit, “Ginger Shochu Special”, rekommenderas varmt. Närmasta tunnelbanestation är Gaienmai på Ginza Line. För fler guidetips i Tokyo besök Superfuture eller Tokyo Art Beat.

6. Under den japanska ekonomiska bubblan på åttiotalet byggdes byggnader i Tokyo med en beräknad livslängd på så lite som fem år. Eftersom markkostnaderna var så otroligt höga i förhållande till byggnadskostnaderna (stadsdelen Ginzas sammanlagda markvärde var väderat till mer än hela Kanadas och tappade man en tusendollarssedel på marken, var markytan den täckte värd mer än sedeln) var den typen av kalkyler möjliga.

7. Den 1 september 1923 drabbades Tokyo av en stor jordbävning där uppemot 143 000 människor miste livet. Trots denna katastrof byggde man upp staden igen och populationen växte stadigt fram till andra världskrigets utbrott. De första bomberna över Tokyo släpptes 18 april 1942, och fram tills krigsslutet 1945 mer än halverades Tokyos population (Källa: Wikipedia)

8. Karaoke i Japan sker i enskilda rum. Se ett västerländskt exempel här, där jag och filmskaparen Martin Jern framför "The Sounds – Living in America"

9. Michael Thorsby aka PMKFA är grafisk designer, driver klädmärket It’s our thing, är art director för möbelföretaget Vujj, snart aktuell med en ny soloutställningen tillsammans med Diesel i Tokyo och ack så mycket mer.

10. Uppmärksamma läsare kanske minns OK Fred från festivalen Tokyo Style in Gothenburg 2004, där de deltog i magasinutställningen på Röda Sten.

11. Item Idem heter egentligen Cyril Duval och har genom året samarbetat med bland annat Colette, Tokion, Bruce LaBruce, Karl Lagerfeld, Nagi Noda, Towa Tei, Kevin Spacey och Bernhard Willhelm. Läs mer om utställningen Displaystethics som även blev utnämnd till “Best in show” under designveckan av namnkunniga tidskriften Casa Brutus.

12. På grund av namnet var det många som trodde att ett visst franskt elektroband skulle dyka upp då det annonserades ut att “Justice is coming”. Men pudeln var jättestor och fin och gjorde i alla fall inte mig besviken.

13. Radio OK Fred sänder via podcast varannan månad. Ibland görs även special-inspelningar så som de från Celine. Några av inspelningarna från utställningen finns att ladda ner här. Tyvärr krånglade inspelningen den dagen jag sjöng live.

14. Jean Snow lever och andas design och popkultur i Tokyo. Han driver också en av de mest uppskattade engelskspråkiga bloggarna om Tokyo. Besök den här där han också postat bilder ifrån utställningen.

15. “Familjen – Det snurrar i min skalle” är en fantastisk skånsk elektro dänga med en underbar video av Johan Söderberg. Hör låten och se videon här.

16. PingMag är ett bildrikt och trevligt tvåspråkigt Japanskt onlinemagasin som fokuserar på design i Tokyo. Läs nämnd artikel här.

17. DesignTide är den yngsta och piggaste aktören under Tokyos designvecka. I år huserade evenemanget på Japan National Stadium, som också inkluderade Japans hittills största Pecha Kucha.

18. Skottska enögda knasbollen och popartisten Momus, döpt efter den grekiska guden för satir, har i över tjugo år försett sin samtid med hyper-intellektuella och post-moderna poplåtar, ofta med sexuella undertoner. På senare år har han även arbetat som journalist för tidningen Wired, bloggat och producerat andra artister. Han pendlar mellan New York, Tokyo och Berlin. Onsdagen den 21 november håller han föredrag på Pecha Kucha GBG på Nefertiti, och lördagen den 24 november spelar han live på klubben Cheesy not cheesy på Uppåt Framåt. Inte missa! + Läs hans kritik angående lekfulla designevenemang här.