Hong Kong, Petra Dokken

Det är nästan tre år sedan jag var här senast, då skrev jag en Månadens Post som handlar om Hong Kong som en lekplats för vuxna.

Om självkritiken och avsaknaden av det intellektuella samtalet. Om karaoke med diamanthandlare och unga oerfarna flickor kåta på sin egen självbild som fotomodeller. Om businessgubbar som spenderar snuskiga summor på restaurangmat och om morgontaichi i parken med de åldrande kineserna. Hong Kong och jag står på helt skilda värdegrunder. Förstår att många svenskar som kommer hit får ett avbrott i sin vardag, och känner sig friare än hemma, ser möjligheter.

Men nej, som världsresenär förälskade jag mig inte alls i Hong Kong, men fascinerades av att möta människor som har som mål att bli ekonomiskt oberoende redan i fyrtioårsåldern.

Hong Kong är för mig i första hand en finans- och bankstad. Det är också ett historiskt frihandelsområde och har sin brittiska bakgrund. Det är Kina, men skiljer sig märkbart från kinesiska storstäder som Beijing och Shanghai. Både Beijing och Shanghai känns mer på riktigt, på något sätt. Kanske för att Hong Kong är så enkelt för en svensk besökare, du kan prata engelska och känner igen det mesta.

Ämnet för denna lilla krönika är mode, närmare bestämt ekologiskt och hållbart modetänkande. Det blir faktiskt extra intressant att titta på modeindustrin här. Mode som i sig självt till största delen är ytligt, flyktigt och helt utan förankring. Modeindustrin idag handlar faktiskt bara om pengar, till 99 % iallafall.

Ekomode från Hong Kong låter som en paradox, och det är det väl egentligen också. Vart jag än går på Hong Kong Island handlar det om skyltfönster och shopping. Även på Kowloonsidan (fastlandet) är det butiker med mode överallt. Här ligger det också fabriker.

Välgörenhetsorganisationen Redress (redress.com.hk) i Hong Kong arbetar för att implementera en positiv miljömässig och social förändring i Asiens modeindustri. I januari i år grundades priset EcoChic Design Award för att undervisa Hong Kongs modestudenter om hållbara tekniker för att minimera spill i textilproduktionen. Företagets CEO Christina Dean säger bland annat att: ”Man uppskattar att 10 miljoner ton textilier slängs varje år i USA och Europa. Bara i Hong Kong slängdes 253 ton varje dag under år 2009.”

Redress ordnar föreläsningar, prisutdelningar och events för att höja medvetenheten. Eftersom Hong Kong är fullt av rika privatpersoner och företag är det kanske rätt plats för att få medel till att skapa förändring. En vändpunkt…

Hong Kong är också en knutpunkt som genomströmmas av internationella resenärer dagligen. Här finns alla stora internationella modehus representerade, vid sidan av kinesiska märken. Något som också är en stor dragningskraft här är snabbheten i att plocka upp trender och tendenser, och att plagiera dem. På marknaderna här hittar man nyheter, för ett lägre pris. Vänner och bekanta vilka arbetar som kreatörer och redaktörer i staden konfirmerar att det går snabbt och att det handlar om business. Det kapitalistiska systemets mening och syfte händer här 24 timmar om dagen, 365 dagar om året – konsumtion. 

Kina beräknas att inom kort vara den nya ledande ekonomin, en supermakt (supermakten). Kinas politiska styre skiter mer eller mindre i alla de gemensamma fördrag som västvärlden försöker förhandla sig till. Eftersom det faktiskt inte går att långsiktigt shoppa sig lycklig, trots att världens idag rådande ekonomiska modell(er) basunerar ut att vi ska konsumera mer för att få det stora företaget att gå runt har, som vi alla är väl medvetna om, både natur, djur och människor tagit slut. Vinstmaximering och profit har kulminerat och tippat över. Vi sjunker. Så har modeproduktionen i Hong Kong börjat tänka långsiktigt, och mindre på dollarvinsten?

Svenska Amanda Ericsson är entreprenör och visionär, hon driver det egna företaget Dreamandawake  från London. Hon tar hand om gamla klänningar och syr om dem, återvinning och återanvändning är hennes ledord. Just nu är hon tillbaka i Hong Kong, där hon tidigare också bott och studerat, inbjuden av skolan HKSC (Lee Shau School of Creativity ).

- Jag ansvarar för en workshop i "Green fashion". HKSC är en av de mest öppensinnade och radikala skolorna i Hong Kong, konst och kreation är ett huvudredskap i undervisningen. Workshopen pågår nu för fullt. Studenterna som nu är 15-18 år gamla, tillhör de stora grupper av studenter som finns här och som om ett par år kommer att arbeta med att designa och forma framtidens produkter.

Amanda Ericsson ger eleverna dels en bild av dagsläget angående problemen med klädproduktion och konsumtion, dels ägnas en stor del till att eleverna själva får bekanta sig med och arbeta med gamla material och att skapa något från det som finns på plats.

- Jag blev tillfrågad om att dela med mig av det sätt som jag arbetar på för att inspirera dem till att tänka bortanför det konventionella när det gäller textil, redesign, mode och visioner. I juli har vi slututställningen där vi visar det vi har pratat om i en installation för allmänheten samt en kollektion.

Ser du någon förändring inom modeindustrin runt Hong Kong sedan du var här och studerade?

- En stor förändring håller på att ske och det är en positiv sådan. Både skolorna och branschen är idag mycket mer insatta i möjligheterna kring hållbarhet än tidigare. Fler fabriken styr också sin produktion till att bli mer energieffektiv och är också motiverad att ta hand om sitt avfall. Men det är fortfarande en liten nisch vi talar om, men detta sprider sig nu och några starka goda exempel har vuxit fram.

När Amanda Ericsson reser runt i världen och håller i workshops är hennes huvudfokus att prata om att ta hand om redan det som har producerats, att återanvända detta istället för att pressa ut mer råvaror som ska förädlas, konsumeras och kastas.

- Trots allt tal om zero waste, inget spill, så finns det fortfarande en stor klyfta och en tystnad kring vad som händer med ett plagg efter det att konsumenten är färdig med det. Mode är i ständig rörelse och trender kommer och går och det ligger i ett företags intresse att sälja mer för att växa. Oavsett hur "gröna" våra kläder i slutändan blir så kvarstår frågan om vad som händer med dem då trenden byter färg? Vem bär ansvaret för avfallet?  

I en värld som är uppbyggd på konsumtion, där pengar är den ultimata valutan är Hong Kong inget undantag. Däremot är det intressant att en bransch som berör alla, mode en bransch som styr och ställer så mycket i det mänskliga sinnet och livet, också i Hong Kong kanske kan börja fundera på vad som egentligen är värdefullt. Ett uppvaknande?

Petra Dokken är frilansskribent och moderedaktör, ständig vagabond samt föreläsare och inspiratör baserad i Göteborg. Det är utifrån möten med människor hon återberättar skärvor av verkligheten, människor hon möter på sina resor. Resor till metropoler såväl som byhålor. www.dokken.se