Ina Lundström, Amsterdam, Holland

Varje gång jag besöker Amsterdam möts jag av en helt annan stad än den jag sist lämnade. Kanske beror det på den extrema befolkningstätheten, eller dess historiska lätthet att ta in influenser utifrån.

Ombytlighet är Amsterdams främsta kännetecken, förutom vattnet som ständigt rinner under broarna. Det som i denna nyckfulla stad dock alltid står som evig konstant är fönstrena. Från de sunkigaste delarna av Red Light Distict till de svindyra lägenheterna på Herengracht är insynen total. Det finns gardiner i de flesta hem i Holland och Amsterdam, de hänger som en florstunn inramning av det som ska visas upp. Även de allra exklusivaste restaurangerna har menyer uppsatta på båda sidor om ingången och de omtalade coffeshopsen visar på samma sätt med tydliga menyer upp vad de har att erbjuda att röka för dagen. Än har inte trenden med hemlighet som exklusivitetens följeslagare nått hit, det undangömda och fördunklade tror jag faktiskt aldrig kommer att bli ett ideal i Amsterdam.

Man behöver alltså inte tillbringa många dagar i staden för att kunna få en hyfsad inblick i vad som har hänt sen senast. Staden är egentligen i princip ett enda stort skyltfönster. Hade det inte varit bara stadsplaneringen, utan tyvärr även vädret som påminner om Göteborg hade man aldrig behövt öppna en enda dörr. Den talande fasaden räcker, där inne finns varken mer eller mindre än det som du på behörigt avstånd från snobbiga servitriser eller prostituerade transvestiter kan iaktta. Detta tror jag som har vuxit upp både Holland och Sverige passar en svensk mentalitet väldigt bra. Man behöver liksom inte gå in och riskera att hamna på en alltför dyr eller skamfylld plats, en situation som kan leda till konflikt. Utan man kan sakligt och ingående granska alla detaljer innan man ens bestämmer sig för att faktiskt öppna en dörr och gå in.

Längs med de tre stora kanalerna i staden är det ganska glest mellan affärerna, här finns främst gallerier och de karaktäristiska smala holländska husen där de rika och lyckade bor. Husen står kvar, Rotterdam blev jämnat med marken under andra världskriget men Amsterdams stadskärna är helt intakt.

Längs med de tre kanalerna eller ”Grachten” är husen från 1500- och 1600-talen. Många är stöttade med pålar men fasaderna är helt intakta och utgör en skarp kontrast mot de moderna interiörerna. Holländare beskrivs ofta som lite snåla, och kanske är det ett sätt att få ut maximalt av slantarna som investerats i möblemanget där hemma att ställa ut dem för alla trånande förbipasserande.

Den Amsterdamska lägenheten slutar inte vi ytterdörren, den slutar vid trottoarkanten, och vid en vanlig storstädning skurar och tvättar man även trottoaren. Det är för övrigt inte lättare att bli hembjuden till en holländare än vad det är att få höra ”vi kan väl ta en kaffe hemma hos mig istället” av en ytlig bekant i Sverige, öppenhet är det inte fråga om utan här i Amsterdam finns snarare en medvetenhet om att folk ändå kommer kika in mellan persiennerna. Det ligger också mycket av detta i vad som brukar kallas Hollands ”liberala” inställning i många frågor. Om folk ändå kommer röka marijuana, gå till prostituerade och trycka i sig hallucinogena svampar ska vi för det första erbjuda det och för det andra låta det ske framför öppen ridå.”Låt vem som helst göra vad som helst så länge det inte skadar någon annan” är ett argument som bland annat ligger bakom den holländska inställningen till dödshjälp.

Ingenstans är fönstren större och bättre upplysta än i Red Light Distict. Naturligtvis förstärks upplevelsen av öppenhet här med att varorna och tjänsterna som erbjuds vanligtvis håller till i en stads allra dunklaste och hemligaste kvarter. Det går dock inte att komma ifrån att ju med vanliga mått mätt ”hemligare” verksamhet som bedrivs ju större är fönstrena. Holland är ett kristet land, nästan allt är stängt på söndagar till och med i Amsterdam. När jag som 15-åring delade ut reklam. Ringde upprörda äldre Amsterdambor till min arbetsgivare och ifrågasatte det moraliskt korrekta i arbeta på en söndag.

Red Light District stänger dock inte sina fönster på vilodagen det hade kanske varit att begära lite väl mycket, men alla större varuhus och affärer håller stängt. Om det har med religion att göra eller kanske något helt annat vet jag inte men att ha en hemlighet i Holland är alltid fulare än vadhelst man försöker hemlighålla.

Området Jordaan är, kanske inte Hollands internationellt sett kändaste, men enligt en empirisk undersökning landets mest besjungna stadsdel. Även om området står beskrivet i varenda guidebok över Amsterdam utgör turisterna ”bara” en dryg tredjedel och det är något glesare än i övriga centrala delar mellan nerrökta backpackers med ”why drink and drive when you can smoke and fly”- tröjor. Det är för tillfället Amsterdams trendigaste område, vilket i sin tur beror på att här kunde man få tag i billiga lägenheter med låg standard på 70-talet vilket ledde till att många konstnärer flyttade hit och ja det är väl en bekant historia i alla Europas större städer som knappast tål att upprepas. Nu är det naturligtvis svindyrt att bo här och området är proppfyllt av ateljéer.

Vartannat år anordnas här i maj (i år den tionde till tolfte) ”Open ateliers jordaan” där 70 konstnärer, grafiska designers, fotografer, skulptörer och så vidare öppnar sina ateljéer och arbetsplatser för tusentals nyfikna besökare. Stadsdelens moské deltar också i evenemanget liksom ”het Marnix” områdets offentliga simbassäng.

Lika lite som toaletterna i de holländska hemmen är lika välordnade som hemmets ”skyltfönster” eller det säkert döljs en och annan valk innanför de prostituerades korsetter är denna inblick i ateljéerna ett blottande av skit i hörnen. Men visst hade det varit trevligt att med förvarning och god framförhållning lite oftare få visa upp sitt inre som yta? Dessutom går det ju som bekant inte att dölja allt. Och tro mig, det är mycket mer spännande att kika in i vad någon vill visa upp än att inte få se ett skit av vad som försiggår bakom stängda persienner. På tal om skit är en något mindre charmig del av holländarnas exponerande attityd att toaletterna i allmänhet är konstruerade med en liten hylla i holken där man tvingas se det de allra flesta människor vill slippa se.

Så vad har hänt sen sist jag var i Amsterdam? Lyckligtvis har den våg av rasism som kröp ända in hos mina allra tolerantaste bekanta i staden bytts mot en våldsam antirasism. Säkert är denna förändring inte fullt så dramatisk som den låter. Men debatten om invandrare var påtaglig för bara några år sedan. Speciellt som Amsterdam är en stad där invandrare utgör halva den bofasta befolkningen. Och faktiskt sägs det inte lika rasistiska saker nu i tidningarna, i parlamentet och runt middagsborden. Extra trevligt känns det att detta faktiskt kan ses som en indikator på att staden blivit mindre rasistisk. Holländare i allmänhet och Amsterdam- bor i synnerhet knyter ju ogärna näven i fickan.

Ina Lundström, juridikstuderande uppvuxen i Amsterdam, Malaysia och Göteborg.



Amsterdam tips

Allt du behver veta om Jordaans öppna atteljéer

Längs med vad som brukar kallas ”de 9 straatjes” eller ”de 9 gatorna” hittar du fantastisk vintage shopping med allt från koreansk mode till 50-tals inredning

Missa heller inte Pathé Tuschinschki, reguliersbreestraat 26-34, kanske världens vackraste biograf. Byggd 1917 och omsorgsfullt renoverad. Innebär ett besök på Art deco palatset Tuschinschki, värt varenda krona!