Plast, en imitation av naturen, ett försök till demokratisering av planetens skatter och som nu förstör den. I Mythologies från 1957 beskriver Roland Barthes plast som i huvudsak alkemi. Han ser materialet som en mirakulös substans, en transformation som ger människan en hint om hennes makt över naturen. Det finns ingen gud, allt är slump. Verken utgörs av ett material som bidrar till berg av skräp i haven. Genom materialen ställer konstnären frågor om en framtid vari hon spår död. Konstnären vill bevara oss genom att vårda det som förstör oss; förgör kroppen, när själen.

Kjellberg använder fossil plast och tillverkar egen bioplast; ett försök att skapa ett mer hållbart material som kan ge henne samma estetiska njutning som den plast som förpestar naturen. I en fråga om estetik versus hållbarhet är hon inte säker på var hon står. Vilka verktyg har den enskilda individen för att förändra världen? Vad är hon villiga att uppoffra i tron att hon kan förbättra den?