1985 fick Ullevi rockförbud. Bruce Springsteen och Gö teborg fick Ullevi att krackelera av sina vibrationer. En estetisk erfarenhet dä r tusentals kroppar skakade infrastrukturen. Besökaren Vicki bjöds upp på scenen och fick efterföljande en modellkarriär. En musa kan som Vicki vara av kött och blod men också av lera som i Robert Rauschenbergs skulptur, Mud Muse (1968–1971). Leran rör sig i en oregelbunden sprattlande takt med hjälp av tryckluft. Den torra Göteborgshumorns skratt programmeras i kroppens schakt och läcker ut. Ordet humor är besläktat med humör och humiditet och härstammar från latinets umor som betyder fukt och vätska- särskilt kroppsvätska. Fukten är en del av Göteborg genom leran och dess humör, den är inte torr men i rörelse. Även om vi idag har lämnat humoralpatologin bakom oss, och därmed associationen mellan ordet humor och fukt eller vätskor, så söker vi oss till det kroppsliga och taktila registret, som innefattar torrhet, värme och kyla, när vi talar om humor. Med utgångspunkt i stadens föränderliga kropp, dess in- och utsida, skruvar Ingrid Blix och Oda Haugerud upp den sensoriska delen av dess transformation. Baksidan- eller- inuti staden ligger öppet för världen. Det kanske började med ett sår men nu står vi här i ett annat perspektiv, i en gränsupplösning. En ny geografi läggs i underjorden men först ett ögonblick av gränslöshet. Där vi kan se konstruktionen av oss själva som dem som går på snarare än är i. Hur känns det att vända upp och ned på kroppen, blodet rinner till huvudet och kinderna blir tunga, det flammar. Grått, oformligt, vått. Är det där jag? Vem är Vicki idag? Skrattar hon? Vad tycker hon om pålning? ‘Twist and Shout’ är en installation vars materiella kropp undrar hur det låter när rockmusiker skolar om sig till programmerare eller då musor för framtida visioner består av blöt lera. Då framtidens ljud låter som brus och skratt sätts i halsens schakt. En multidisciplinär installation där konstnärerna samarbetat med en programmerare för att låta ljudet av sina skratt, genom gallerirummets akustik, omvandlas och självrenegeras till upplösning. Vibrationerna översatta av transducers koreograferar blålera lånad från Västlänkens bygge till nya former i takt med ljudets schakt. Stina Bäckström. Om humor: Essäer om dom som är roliga och det som är kul (Glänta Hardcore 12, 2024)