Michaela Frycklund undersöker hur bortglömda byggnader och material kan återfå nytt liv genom att förvalta och bearbeta vårt landskaps mest typiska skulpturala monument: den förfallna ladan.

20 kvadratmeter rymmer en lada, eller det som gick att använda av ladan. Bergsrummet är tio meter långt och jag kan inte backa för att se vad det är jag gör. I stället tar jag bilder med blixt och börjar skruva isär. För den här ladan ska också ner, och sedan upp igen.

Om och om och om igen får jag små infekterade sår på händerna, från porösa trästickor som jag snabbt måste skrapa ut med kniv innan det går för långt. Jag glömmer alltid arbetshandskarna, och det är mycket lättare att arbeta barhänt.

”Slit det med hälsan”, sa han och gav vägbeskrivningen. Det är ett tungt arbete och jag har verkligen slitit med hälsan, men inkubationstiden för sorkfeber är två veckor, har mormor sagt.

Michaela Frycklund Michaela Frycklund (f. 1995, Härnösand) bor och verkar i Umeå och är utbildad vid Konsthögskolan vid Umeå universitet. Hon arbetar storskaligt i trä och rör sig i gränslandet mellan byggande och konst, där det ena gärna får flyta in i det andra. Hennes verk placeras ofta utomhus och påverkas med tiden av väder, natur och människor. Frycklund intresserar sig för hur konst kan interagera med sin omgivning och väcka frågor om vem som ges utrymme i det offentliga rummet. Genom att ta tillvara på bortglömt eller överblivet material undersöker hon vilka berättelser som bevaras och vilka som riskerar försvinna.