Derek B. Miller talade igår vid lunchseminariet på HDK. Derek är bland annat senior researcher och project co manager vid FN:s institut för nedrustningsforskning. Under lunchen gav han oss en föreläsning om hur designprocessen kan vara ett sätt att ta sig an det som är FN:s vardag - flyktingsituationer, avväpning, nedrustning, trafficking etc.

Gång efter gång misslyckas det internationella samfundet att ta sig an sådana problemområden på ett sätt som tar hänsyn till lokala förutsättningar och specifika situationer. Istället försöker man att lösa problem med best practice metoder - generella och standardiserade lösningar utarbetade av experter långt ifrån den verkliga situationen. Resultaten är ofta nedslående och förvärras snarare än förbättras.

Problemet, menar Derek B Miller är att man inte vet hur man skall gå tillväga för att förbättra på ett relevant sätt. Visst har den amerikanska försvarsmakten förstått att deeras strategier slår fel i Irak och Afganhistan. Men man är låst i ett institutionaliserat tänkande som inte hittar en utväg. Samma sak är det med FN.

Det är här design, paradoxalt kommer in i bilden. Det är själva designprocessen som är intressant. Dvs. förmågan att utfråga och söka tolka specifika situationer på djupet och erbjuda förslag på möjliga lösningar.

Derek B. Miller finner inspiration i det relativt nya fältet Servicedesign och ett samtal pågår med bland annat servicedesignkonsulterna i LiveWork och Engine. Men, menar han, ett problem med design som fält är att det saknar en ståndpunkt, en etisk hållning. Om man jämför med yrken som t.ex. läkare eller jurister så är det dags för design att grow up. Det populära begreppet Design Thinking har han inte mycket övers för. It´s like trying to swim in wet fog - det ger mig inget konkret jag har nytta av, säger han. Det är designpraktik som är det centrala och här finns mycket kvar att göra menar Derek B Miller.