Varje försök att fullt ut fånga festens natur eller grundligt förklara dess lockelse, är dömt att misslyckas. Ingen början eller slut ges. Här kommer ändå några skärvor till förståelse hur festen, ritualen om man så vill, formar oss kreativt, bidrar till och är nödvändig för vårt övriga skapande. Johan Heintz drev Karnevalsföreningen i Göteborg, som gjorde Karnevalen under åren 1985-1993 och fick hela Avenyn att ibland förvandlas till en fest och stan till ett levande interaktivt konstverk.

Intro
Är festen en form av kulturverksamhet? Är skapande av fester kreativ verksamhet? Jag anser det, jag anser t.o.m. att det är den högsta formen av kreativitet då den kan inbegripa alla andra konstformer. Den är dock förgänglig till sin natur och kan inte, som konst, musik, foto, film, litteratur resultera i en produkt som kan spridas och säljas till de som inte var där. Fester efterlämnar inget synligt bestående. Men detta är också en av fördelarna med festens form.

Festen är glädje på blodigt allvar
Med rytmer, färger, masker, absurda dramer, extatisk dans bryts överjaget, självkontrollen, vardagsidentiteten ner, demoleras och djupare behov av extas, hänförelse och annat tar över.

Varje fest är (teoretiskt sett) en möjlighet till transcendens, till att beröras och transformeras själsligt. Det är den undermedvetna avsikten, den underliggande längtan varje gång du beger dig ut, till en fest, till en urban ritual. Denna längtan finns i och för sig inför varje konst- och kulturupplevelse vi öppnar  oss för. Det specifika med festen är att vi är medskapande i konstverket. You are the masterpiece, you are the art. Speciellt när det handlar om fester baserade på dans. Förhoppningsvis hänger du inte bara av dig jackan i garderoben, utan även ditt vardagsjag, ditt ego.

För västerlänningar är det oftast förbundet med en viss ångest att släppa egot, vardagsidentiteten, kontrollen och gå upp i en kollektiv ritual. En orsak till det kan vara att vi spenderar så mycket tid ensamma.

Festen har format och formar oss
Björn Merker, hjärnforskare som sysslar med sibirisk strupsång och shamanism, har även forskat om apor. Han berättade att när schimpanser hittar ett träd med mycket frukt så börjar de inte äta genast utan de börjar skrika och föra väsen. Detta gör de för att locka till sig så många andra schimpanser som möjligt. Sedan har de vad han benämner en apkarneval, en fest. Hans teori är (förenklat) att någon gång kom en grupp apor på att om de skrek och slog på saker i en gemensam rytm så hördes de längre och lockade följaktligen med sig fler kompisar, fick en större genetisk variation och blev mer överlevnadsdugliga. Apornas fester är ju precis som lördagarna på Park Lane platser där man finner partners för fortplantning. Det finns troligtvis fler likheter mellan dessa företeelser men det tar vi en annan gång. Björn Merkers teori är att människan härstammar från de apor som var bra på att hålla takten, ur den gemensamma ritualen. Vi kan ha detta som en stimulerande teori.

Kultiska ritualer som firar livets återkomst finner vi över hela världen, från de stora Maya- och Aztekcivilisationerna i Mellan- och Sydamerika till de uråldriga hinduiska och kinesiska kulturerna i Asien, afrikanska kulturer och de förkristna kulturerna i Nordeuropa. Människor har sedan urminnes tider haft kollektiva ritualer som firat viktiga tilldragelser i livet och i verkligheten omkring dem. Den goda ritualen har alltid något av fest i sig och den goda festen något av ritual i sig. Skördefester, vårritualer, tempelfester, mysteriespel, karnevaler, fruktbarhetsritualer, initieringsritualer, begravningsfester, bröllopsfester…

Den goda festen
Festen tillgodoser alltså en mängd olika behov. Gemenskap, tillhörighet, extas, finna partner och vänner, släppa på känslor, stänga av det ständiga tänkandet, stimuleras, röra på kroppen, uttrycka sig spontant, dansa, skratta, bli berörd på olika djup, hänföras, komma i kontakt med dolda sidor och känslor inom sig själv, uppleva andra människor le, skratta, mötas. Dessutom är festen en konstform i sig själv. Skapandet av festen är en kreativ process liknande att måla en tavla, skriva en dikt, sjunga en sång, göra en performance, en installation, organisera ett teaterframträdande. Det gäller att ha en kärna, en klar ide om vad du vill förmedla med festen, vad du vill att deltagarna ska uppleva och sedan se till att alla delar av festarrangemanget tjänar detta grundläggande syfte.

Det börjar med att finna likasinnade, som kan enas runt ett syfta med festen och sedan se till att allt överensstämmer med detta syfte. Vilka attraktioner som festen ska ha, vilka artister, vilken tid och plats, vilka man bjuder in och hur, hur personal möter deltagarna när de kommer, hur man skapat olika miljöer för människor att samlas i inuti lokalen eller utomhus om det är så, hur belysning och ljuseffekter sätts. Sedan behöver man ha en plan för själva dynamiken, förloppet av festen. En speciell stämning när deltagarna anländer, den perfekta tidpunkten för eventuella uppträdanden, förtäring etc. En mycket viktig del är att alla som jobbar har en god och samstämmig attityd mot festdeltagarna. Det spelar ingen roll hur fina och berömda artister man har, hur exklusiv maten och vinerna är, hur praktfull lokalen är dekorerad, det är gästerna, festdeltagarna som gör festen. Allt annat är bara verktyg för dem. Det gäller som festarrangör och personal att ha en ödmjuk attityd mot festdeltagarna, de bidrar med det mest värdefulla: sin närvaro och uppmärksamhet.

Om vi gör en utomhusfest och någon som joggar förbi eller bor i närheten blir arg och gapar om att vi ska stänga ner så går någon fram och kramar om personen och säger ”Det är lugnt.”. Och så slutar det med att killen är på dansgolvet i fem timmar och när polisen kommer är han den första att säga. ”Nej, ni kan inte stänga ner detta, aldrig i livet, jag har aldrig haft såhär kul.”. För honom har de där fem-sex timmarna förändrat hans liv. (Hannes Westberg, dj, promotor, skribent och underjordisk stadsplanerare.)

Den goda festen skiljer inte deltagare och åskådare. Verkligheten är scenen - eller scenen blir verklighet. Den goda festen bygger på en blandning av människor av olika tillhörighet, åldrar, politisk hemvist, kulturursprung… Om vi inte kan mötas och skapa en feststämning med våra medmänniskor, vad är då livet värt?

Festen - livets rytm
Jag tror det finns ett sorts hypnotiskt tillstånd som folk går in i när de är på klubb tillsammans - att tiden i viss utsträckning inte spelar någon roll, den både gör och gör inte det, och att den kollektiva energin driver på den egna energin. (…) Jag klättrade ut genom fönstret när jag var liten för att gå till sådana ställen och det finns ingenting att vara rädd för där, de är, återigen, ganska magiska platser, där ögonblicks av frihet kan uppstå. Det är så klubbarna hänger ihop med karnevalen - det finns ett ögonblicks av frihet i vilket du kan nå det där andra tillståndet. Varför ska det kriminaliseras? (Sonia Boyce, konstnär som arbetar med fotografi, film, installationer och text och intresserar sig särskilt för karnevalens och folkfestens rumsliga politik inom post-koloniala kontexter. Medverkade i Göteborgs Konstbiennal 2013. Ur Glänta 2-3.13, specialnummer om Karneval & Bewilderment)

När vi föds genomgår vi den största förändringen i vårt liv förutom döden. Det sägs att vår puls då är på ca 120. 120 slag per minut är den takt som en schaman slår på sin trumma vid s.k. trumresor, alltså när själen lämnar kroppen för en längre eller kortare period. 120 BPM(beats per minute) är också den takt som den mesta house- och technomusiken går i. Om detta är medvetet eller inte är det ingen som vet, men det kanske inte är en slump att en mycket stark danskultur uppstår samtidigt som fler människor än någonsin har stillasittande jobb. Eller som man sade i funken: "Move your ass and your mind will follow.”

Johan Heintz, f.d. dj och arrangör, numera behandlingsassistent och oberoende konstnär