Mycket av vår tid handlar om att ge våra sinnen estetiska lyckostunder. Vi nöjer oss inte med att bli mätta det ska vara välsmakande mat och dryck. Vi nöjer oss inte med att skyla oss och vara varma det ska vara vackra moderna kläder. Vi nöjer oss inte med en bio i månaden det ska vara underhållning varje kväll. I örat sitter välljudande musik så fort vi har möjlighet och kroppen vårdas och smörjs med sköna oljor varje morgon och så vidare.

Det som driver oss att investera så mycket av vår tid och våra pengar i jakten efter estetisk lycka är dels personligt. Vi vill med alla våra sinnen komma i kontakt med det som är så tilltalande att vi får ”estetiska förnimmelser” d.v.s. känna lyckokänslor. Dels är det också socialt. Genom de estetiska val vi gör kommunicerar vi till omgivningen vem vi vill vara och vilka grupper vi vill tillhöra. Människan är social och mår bra av att känna tillhörighet och uppskattning. 

Producenternas marknadsföring förstärker våra drivkrafter.
Det viktigaste verktyget i producenternas marknadsföring är design. Med design anpassar man varor och tjänster till olika målgrupper. Med design skapar man mode (d.v.s. det som är modernt). Med design skapar man modeväxlingar d.v.s. även det som är omodernt! 

Med design eftersträvar man största möjliga köpsug. Designens skapade köpsug ihop med billig produktion i låglöneländer har skapat en enorm överkonsumtion och ohållbart utnyttjande av naturresurser, angrepp på biologisk mångfald och klimatförändring.

Estetiken som vi låter komma till oss är både massiv och komplex. Marknadskrafterna vill ge alla estetiska uttryck samma villkor. ”Lika naturligt som vi tycker att det är att det skapas ny musik, ny konst, är att det designas nya köksstolar, designas nya kläder o.s.v. ”

Vem vill höra samma musik jämt? Vem vill ha samma köksstolar jämt? Vem vill ha samma vinterkappa jämt? är ett underliggande budskap från marknaden.

Men det är inte miljömässigt hållbart att ge alla estetiska uttryck samma villkor. 

Exempel:
Över 100 miljoner människor lyssnar varje år på Bruce Springsteen genom Spotify. Det ger ett väldigt lite klimatavtryck per lyssnare. Men om alla lyssnare varje år skulle köpa en T-shirt för 200 SEK med en bild på artisten för att visa omgivningen att man är ett ”Bruce-fan” så skulle det ge ett stort miljöavtryck. 

Genom att avstå att köpa T-shirt`n sparar vi miljön men samhällsekonomin förlorar 20 miljarder SEK. Slutar vi konsumerar så förlorar samhällsekonomin vilket får negativa konsekvenser för alla.

Men samhällsekonomin struntar i om omsättningen kommer ifrån T-shirts eller någon mer miljövänlig verksamhet. Om dessa 100 miljoner människor istället för att köpa Bruce T-shirts för 200 SEK/styck gick på ett lokalt ”Bruce” arrangemang som kostar 200 SEK så skulle det bli +- 0 för samhällsekonomin. Är arrangemanget att ”streama” en konsert med Bruce är klimatavtrycket mycket litet men individerna skulle få en estetisk glädjestund som kan jämföras att äga en Bruce T-shirt.

Vi behöver alltså inte i framtiden, av samhällsekonomiska skäl, avstå estetiska glädjestunder för att kraftigt förändra våra miljöavtryck. Men vi måste lära oss att välja de rätta estetiska glädjestunderna genom att utbilda oss i: estetik, miljöpåverkan och grundläggande sociologi

// Staffan Johansson
studio@staffansub.se