Reklambranschen är känd för sina prestigefulla tävlingar men är långt ifrån ensam. Också musiker, konstnärer, filmskapare och andra kreativa personer tävlar. Det hade såklart varit mycket mer rättvist om allt gick att mäta och väga, men spelar det någon roll? Vad är konsten med att tävla i konst? Och varför tävlar vi överhuvudtaget?

Där, på startlinjen, vet jag att jag kommer att vinna. Övertygelsen är så stark att det drar i mina smilband. Den närvaro som finns i min kropp är så verklig, som att jag inte varit levande förrän nu. Mitt hjärtas kontraktioner vibrerar ända ut i varenda kapillär. Och det enda jag hör är mitt eget namn fylla arenan.

Situationen utspelar sig på en friidrottsbana och upplevelsen är min egen. Det är final över 100 m på SM. Jag vann inte. Just den här gången kom jag tvåa – men det spelar ingen roll. Jag gjorde mitt livs lopp och känslan inför loppet går inte att jämföra med något annat. Det handlar om flow, ett prestationshöjande tillstånd och en upplevelse av att kunna åstadkomma precis vad som helst. Jag vill uppleva det igen och igen.

Jag har gått från hundradelar till tycke och smak. Men det finns mycket att hämta i tävlingssituationen och förberedelserna inför ett 100-meterslopp till de kreativa utmaningar som möter mig idag. Idag arbetar jag fram idéer och kommunikationskoncept tillsammans med andra kreatörer. Och ibland tävlar vi med det vi skapar. Branschen har skapat åtskilliga tävlingar där vi kan mäta vår kreativitet mot varandra. Alla kan ha en åsikt i bedömningssporten reklam. Om huruvida korrekt vi bedömer och mäter resultatet i våra tävlingar är ett ämne för sig. Det tar vi en annan gång. Men frågan är, kan en reklamtävling locka fram samma superkraft ur mig som ett 100-meterslopp tidigare gjorde? Och i så fall, kan den locka fram samma styrka ur dig?

Lika svårt som det är att hitta det där flowet i en mästerskapsfinal är det att hitta det i den kreativa processen. Men när flowet väl kommer, kommer underverk med det – och det är sällan ur slumpen. Jag har en plan för att hitta det där tillståndet, där jag presterar bättre, och i bästa fall, når mina mål. I våras tog den planen mig till Cannes. Tillsammans med min parhäst Nina Friman representerade jag Sverige i reklamtävlingen Young Cannes Lions. Tävlingen har varit ett gemensamt mål för oss en tid och en del i att utvecklas som kreatörer. Den här målbilden har inte bara definierat vad som är meningsfullt för mig utan också hur jag behöver prioritera. Det har gett mig en riktning och fingervisning om vad jag ska lägga extra energi på och vad jag behöver utveckla – och inte minst, gett mig motivation att ta de där stegen.

Så hur ser då den där planen ut? Varje uppdrag som hamnar på en kreatörs skrivbord handlar om ett kommunikativt problem som söker lösning. Det är alltså en utmaning som fungerar som vilket tävlingsmoment som helst. För att måla upp riktningen behöver vi definiera målet. Förhoppningsvis går det att göra så specifikt att det blir både mätbart och tidsbegränsat och dessutom engagerar på ett personligt plan; för om vi inte känner acceptans till målet blir det genast svårt att motivera sig. Med målet kommer en deadline. Det är med hatkärlek jag säger att den där mållinjen verkligen behövs. Oavsett om det är inskicket, presentationstillfället eller steget genom den där bågen – där stannar tiden! Utan deadline är det nog fler än jag som skulle brottas med en prokrastinering så grov att den skulle kunna bli livslång. För att målet inte ska stanna vid en långsamt utdragen önskning krävs också en plan. Vilka steg behöver vi ta? När behöver vi göra vad? Sedan finns det lika många grader av planeringsfacism som det finns nyanser av grått, men i någon grad måste vi planera. Jag gör det med glädje. Annars kommer jag aldrig att uppnå det jag vill. Den kreativa processen är svår att styra men vi kan åtminstone skapa förutsättningar för att den ska lyfta. Det handlar om att avsätta tid för såväl research och inspiration som insikts- och idéarbete – men också för reflektion. Det är i mellanrummet mellan tankarna, när förnuftet kastat in handduken och intuitionen kopplats på som flowet väcks till liv.

Vägen fram till tävlingsdag, inlämning eller presentation är sällan spikrak. Det krävs en förmåga att kunna njuta av den resan. Om det så är det där självtvivlet som uppstår när idéerna inte verkar hålla eller mjölksyran som är så stark att den hade tagit död på en vanlig motionär. Det spelar ingen roll om det är mentalt eller fysiskt, vägen till målet är aldrig lätt. Där och då är målbilden så kraftfull. Motivationen som mål framkallar är precis vad vi behöver för att flytta våra egna gränser. Att måluppfyllelse dessutom är självbekräftande, gör vägen värd. Själv hittar jag motivation i alla möjliga utmanande situationer – men det finns en oslagbar faktor i tävlingar, något som jag saknar i utmaningar där det enda hotet är jag själv – nämligen konkurrens.

Jag tror inte att jag är ensam. Av min långtifrån vetenskapliga och enbart subjektiva empiri vill jag påstå att konkurrens är precis det bränsle vi alla behöver för att drivas till att skapa nytt eller prestera på topp. Ingen 100-meterslöpare har satt personbästa på träning. Det krävs en konkurrenssituation för att pressa sig till sin fulla kapacitet. Tävlingssammanhang präglas av en positiv konkurrens – precis som de flesta marknader. Konkurrens utvecklar marknaden, ger konsumenter fler alternativ och gör företag mer effektiva, att de levererar högre kvalitet till lägre pris. I vårt fall, mer intressant och relevant reklam. Konkurrens har utvecklat oss i alla tider och är en av de viktigaste förklaringarna till evolutionen. Därför vågar jag påstå att nyskapande reklam behöver den konkurrens som kommer med tävlingar. Med reklamtävlingar synliggör vi en massa bra reklam, något vi vill överträffa och som bidrar till att flytta fram positionerna för vad som är möjligt. Men tävlingar engagerar inte alla. En stor del till det tror jag ligger i bilden av tävling och varifrån viljan till att tävla kommer. Vi måste utgå från varje enskild individs vilja baserat på två styrande drivkrafter: inre och yttre motivation. Att vilja själv, att utgå från sin egen lust och glädje kontra krav och belöningar utifrån.

För att tävlingar ska ha en positiv effekt måste det finnas en balans de där drivkrafterna emellan. Det är väl någonstans här många organisationer misslyckas. Högt ställda krav och mål som inte är förankrade har aldrig motiverat någon. Om vi inte vet varför vi gör något saknar vi meningsfullhet och inre motivation. När jakten på avkastning, berömmelse och prestige tar över dör lusten och kreativiteten med den.

Inre motivation däremot, förbättrar prestationer. När vi känner oss passionerade inför något lägger vi ner mer energi och letar kreativa lösningar vilket resulterar i att vi oftare når våra mål. Den inre motivationen väcks ur ett klimat där vi uppmuntras till, och känner att vi gör ett bra jobb, upplever rättvisa, tillit och trygghet i vår arbetssituation. Och där vi själva får sätta målen. Att nå mål kopplat till våra egna handlingar bidrar till inre belöning eftersom det är tillfredsställande att klara av det vi vill. Det är därför det är så viktigt att bygga kreativa företag på ett decentraliserat sätt. Där kreatörer får ta plats och ges utrymme att sätta sina egna mål.

Så, om ditt mål är att vinna priser, glöm aldrig varför du tävlar. Tävlingar handlar om att förflytta gränser, utvecklas och att ha kul. Det är skillnad på att tävla mot andra och att tävla med andra. När jag lämnar Young Cannes Lions har jag svaret. Reklamyrket kan framkalla samma flow hos mig som en mästerskapsfinal över 100 m. Jag upplever det före presentationen, i idéerna och i reflektionen. För mig är inte det viktigaste att vinna – det viktigaste är att utvecklas. Utan den aspekten på tävling finns där ingenting att hämta. Krav på att vinna guldägg och reklamlejon kan knappast komma uppifrån. Dina mål måste komma från dig.

Av Therése Bohlén Kinn, Copywriter, Welcom