Utställningen ”Överblivna utsikter” visas ett stort antal målningar och skulpturer av Anders Widoff. Såväl målningarna som skulpturerna är i huvudsak sammanställda till större grupper, gäng – möten. Grupperna vänder sig bort från idén om det enskilda verket och bildar i stället mer komplexa, och omsorgsfullt komponerade, meningsbyggnader. Äldre och yngre verk, färdiga och oavslutade, men även ting inte menade som konstverk, samsas om utrymmet.

Anders Widoffs meningsbyggnader är i ständig förändring. Här är de anpassade efter nuvarande stämningsläge, liksom efter omständigheter och utställningsrum. De utgör dock inga s.k. installationer, snarare vänskaper.

Flera av skulpturerna har visats tidigare, ibland enskilda, ibland i andra grupper. Skulpturerna har sedan återvänt till ateljén för att på nytt samsas med allt annat i Widoffs ateljé . Nästan utan att det märks har de åldrats, förändrats, och fått nya betydelser. Och nya vänskaper. Även målningarna har förändrats, gjorts om och förskjutits. Serien ”bön, skugga (Odessa revisited)” började för flera år sedan för att sedan åter ha tagits upp igen i år. Många gamla har fallit ifrån, andra har förändrats. De flesta har fötts under det nyupptagna arbetets gång. De utgör ett verk, ett partitur, eller ett kväde, utan precist avslut. Ibland talar de i mun på varandra. Ibland talar de i tungor. Tillsammans bildar de en mångstämmig kör, ett frustrerat mummel. En bön. De målningar Anders Widoff kallar ”Anteckningar” har utvecklats på ett liknande sätt.

Utställningens titel anspelar på den politik och den livshållning - liksom de konstnärliga vindar - som på många håll genomsyrar vårt samhälle. Och lämnar oss med vad vi hade.