Petra Dokken, Amsterdam, Nederländerna

Med emfas på international sitter jag front row en torsdagskväll i Amsterdam. Det är modevecka, fashion week, och eftersom den mänskliga logikens lagar säger att allt någon gång måste ha en början är detta projekt i sitt startskede. I början. Man är inte van vid internationell press (jag är svensk modeskribent) så jag blir uppmärksammad. Väldigt uppmärksammad. Filmad från topp till, uppifrån och ner, och snurrad runt, flera gånger. Intervjuad om trender för bloggar, fotograferad om och om igen, big smile. Jobbigt? Nej riktigt roligt!

Ljusets släcks ned och en ansiktsbild på modeskaparen Bas Kosters syns på den vita väggen. Bilden ändrar skepnad, det växer ut hår, och ansiktet blir blått för att bli rött och på huvudet växer något annat organiskt ut… Herregud vad ska den här modevisningen hamna om den börjar så här tänker jag, och ler. Redo för något nytt. Längs väggarna rullar andra projektioner på katter, på hus, på fiskar… Ut kommer första modellen. Och det är okonventionellt. Det är avancerade hårskapelser, höknäsor, horn och alla modeller är individer, alltså inga typiska professionella modeller. Kläderna är i färger och mönster. Musiken dunkar befriande bort alla regler kring hur en klädkollektion måste, borde se ut, och hur en modvisning borde, förväntas vara.

Roligt är adjektivet. Inte ofta jag använder det för en modevecka, som i min vokabulär oftare förknippas med väntan, köer, besvikelse. Här är det skratt och prat, hej hej och kul att se dig, vem är du, fin jacka, har du hälsat på, vad tycker du om, har du förresten sett…

Det var därför jag åkte hit, i jakten på och i sökandet efter något som kunde överraska mig. Kanske skulle jag få se mer än catwalkshower som inte bara rapar upp kommersiella plagg i billiga material och i dåligt utförande. Eller alltför ängsligt trendkänsliga imitatörers produkter. Visst finns det på varje modevecka en sevärd show eller två, det är inte rocket science utan faktiskt bara mode vi pratar om, men inte mer. Ska man visa mode på catwalken ska det finnas en anledning. Ska man låta oss åskådare trängas och vänta för dessa minuter av mode – så måste man prestera.

Nederländerna har en välkänd modeakademi i staden Arnhem, ArtEZ Institute of the Arts, men det ska erkännas att landet absolut är mer känt för sina arkitektkontor som Rem Koolhaas OMA i Rotterdam samt designskolan i Eindhoven och världsnamn som designer Marcel Wanders. Men i Arnhem utbildade man bland andra modeskaparna Viktor & Rolf som är ett modehus baserat i Amsterdam, och man nämner också gärna att Lanvins nuvarande chefsdesigner för herr, Lucas Ossendrijver, faktiskt är holländare.

Så nu har vi fastställt att landet har formtraditioner. Och under mina dagar träffar jag otaliga kreativa och duktiga människor som verkligen vill se att holländskt mode både växer och börjar synas internationellt. Utbildningar och viljor finns, forum och vissa medel – men, säger flera röster, man har svårt att samarbeta. Svårt att göra den gemensamma saken till sin och skapa en paraplyorganisation.

Amsterdam har som sagt många modekunniga personer och några av dem har på eget initiativ startat en intellektuell plattform för holländskt mode kallad Salon. Dessa dagar hålls det Winter Salon under ett par veckor och man vill visa att mode är mer än kläder, att det är en process, att det finns ett arv. Så på olika platser i staden försiggår installationer, utställningar, presentationer – varav de flesta är öppna för allmänheten och hittas i butikers oanvända rum eller klassiska kaféers biljardrum. Jag ser en utställning som visar både foton och film, konstföremål och använder en av iPhonens appar för en upplevelse. För upplevelser är det man vill skapa, och sammanhang.

Bas Kosters sammanhang är färgstarkt psykedeliskt och totalt partybetonat. Efter att hela kollektionen har visats döljs en del av scenen med rök, ut kommer Bas Kosters själv iklädd en skrud som påminner om en fågels fjädrar. En regnbågsfågel. Han följs av dansare med trädliknande kronor på huvudet. Det är freaky. Och som han själv säger till mig när vi talas vid efteråt vill han egentligen inte vara en anti-fashion hero men gärna röra om och visa sin reaktion mot det stora modemaskineriet som idag allt oftare tappar både lokal förankring och personlighet. Han vill visa något individuellt, och tar risken.

Holländskt mode har nu fått en innebörd för mig, och tänk vad skönt om man helt enkelt kunde strunta i det där ordet international. Säger Amsterdam national fashion week högt för mig själv. Det låter bra!

…SLUT

Petra Dokken är frilansskribent, vagabond och moderedaktör baserad i Göteborg. Det är utifrån möten med människor hon återberättar skärvor av verkligheten. Människor hon möter på sina resor, resor till metropoler såväl som byhålor. www.dokken.se