”Time of day is the new competitive edge for global cities” konstaterade Torontos chef för Economic Development and Culture, Mike Williams i en rapport 2018 och förslog att Toronto, i likhet med städer som Amsterdam, Berlin, London, New York och Paris skulle introducera offentliga insatser för att utveckla the Nighttime economy. Flera städer skapar funktioner för att driva arbetet med nattetid-ekonomin som ex Conseil de la Nuit i Paris, Night Czar i London eller Entertainment Commission i San Fransisco. Frågan är om inte tiden är mogen även för Göteborg. Är det kanske dags för Göteborg att utse en Nattborgmästare?

Nighttime economy har ingen vedertagen svensk översättning och jag har valt att kalla det för Nattetid-ekonomi. (har ni någon bättre idé så säg till!) En del av nattetid-ekonomi förknippas med en stads nöjesliv såsom teatrar, nattklubbar, barer, idrottsevenemang, konserter, biografer, konstutställningar och andra kulturevenemang. Ett levande nöjesliv bidrar till att skapa en attraktiv stad och lockar turister, studenter och arbetskraft och därmed är det positivt för en stads ekonomiska utveckling. Det skapar också arbetstillfällen och har kulturella fördelar genom att människor kommer samman och har kul tillsammans, skapar en känsla av sammanhang mellan människor och kan överbrygga klyftor i samhället. Nattetid-ekonomi kan också vara ett bra sätt att utveckla talanger och företag inom en rad olika områden.

En vanlig definition, som används av flera internationella städer, är att nattetid-ekonomi i ett bredare perspektiv beskrivs som de sociala, kulturella och ekonomiska aktiviteter som händer i staden mellan kl 18-06 och kan då, förutom stadens nöjesliv, också inkludera alla som jobbar efter kontorstid. Förutom de som jobbar inom nöjeslivet som t ex krogpersonal, DJs och ordningsvakter så ingår då även människor som jobbar exempelvis natt- eller kvällsskift inom industrin, hälso- och sjukvården, butikspersonal, polis och räddningstjänst, allmänna kommunikationer mm.

Nattetid-ekonomi har intresserat forskare sedan mitten av 1990-talet då Franco Bianchi var bland de första med att beskriva begreppet Nighttime economy för att beskriva en satsning på kultur-evenemang i Rom under somrarna.

Vad kan man göra för att stärka nattetidsekonomin? De flesta städer är organiserade och planerade för dagens aktiviteter men inte för nattens på samma sätt. Nattetid-ekonomi kräver förmodligen samma struktur och strategier för organisering och har även liknande behov av förvaltning som dagen. Detta inkluderar en stads olika förvaltningar som rör ex stadsbyggnad, turism, kultur, polis, hälso- och sjukvård och näringsliv. Arbetet med nattetid-ekonomi bör också inkludera stadens medborgare och företagare såväl som politiker och tjänstemän.

Många städer har alltså initierat olika typer av aktiviteter för att främja utvecklingen av nattetid-ekonomin i sina respektive städer. Detta har gjorts t ex genom att öka kunskapen genom kartläggningar, litteraturöversikter och genom att ta fram nyckeltal för att följa utvecklingen över tid. Exempelvis konstaterade Greater London Authority med hjälp av en kartläggning att i London har antalet klubbar, ställen för HBTQ-personer, pubar och mindre alternativa konsertlokaler, sk grassroot music venues, minskat drastiskt den senaste 10 års perioden. Och en kartläggning från New York City’s Nightlife Industry beräknade årligen intäkterna till 10 miljarder US-dollar och att entre-intäkter inom nattlivet var tre gånger så stora som entré-intäkterna till New Yorks alla idrottslag tillsammans.

För att främja nattetid-ekonomin antar också många städer strategier som ex Policy for the 24 Hour City i Melbourne eller 24h London Vision i London. Flera städer skapar också som sagt funktioner för att driva arbetet med nattetid-ekonomin som ex Night Mayor i Amsterdam eller Night Czar i London.

En framgångsfaktor för dessa så vitt skilda städer som London, Valparaiso, San Francisco, Berlin och Vilnius verkar vara att de med dessa initiativ lyckats förena privata och offentliga aktörer att gemensamt förändra den negativa bilden av natten genom att vara proaktiva, och planera för att utveckla natten, istället för bara reaktivt agera på de eventuella problem som kan uppstå, som våld, kriminalitet, höga ljudnivåer som stör boende, brist på allmänna kommunikationer eller otrygghet.

I Oslo är frågan aktuell efter att Milan Mirik, fd Night Mayor i Amsterdam, nyligen medverkade på konferensen By:Larm. I Sverige har också initiativ tagits i Stockholm. Nattrådet är en oberoende organisation som verkar för att Stockholm ska bli en mer levande stad genom att ”minska avståndet mellan stadens beslutsfattare och nattlivsnäringen i Stor-Stockholm”. I samband med Gatherfestivalen i september 2018 var också Stockholm värd för Nordic Night Mayor Summit.

Ett annat positivt exempel inom nattetid-ekonomi, men geografiskt begränsat, är det arbete som kallas Purple Flag och som i Sverige drivs av Svenska Stadskärnor. Det är en samverkansmodell för att skapa en ”säker, trygg, attraktiv, jämställd och hållbar plats med ett variationsrikt kvällsutbud för alla”.

I Sverige har vi ingen funktion eller tjänsteman inom politisk förvaltning som benämns borgmästare så en Nattborgmästare i Göteborg känns kanske inte som den bästa beskrivningen. Men att ett liknande initiativ behövs även här tror jag många är eniga om. Så oavsett vad vi väljer att kalla det så behövs det en gemensamma satsning för att Göteborgs ska bli en levande stad 24 timmar om dygnet.

— — —

Måndagen den 27 maj arrangeras en panelsamtal kl 19.00 på Pustervik på temat ”Är det dags för Göteborg att skaffa en Natt-Borgmästare? Välkomna!

— — —

Nicklas Kartengren är mestadels verksam inom alkohol/narkotika-området som utbildare, metodutvecklare och debattör. Initiativtagare till Club Health Sweden som vill bidra till ett mer inkluderande och säkrare nattliv.