Christian Lanciai, Helsingfors, Finland

Född i hjärtat av Helsingfors vid Bulevarden mitt emot Ekbergs kafé blev jag liksom inkastad från början i den allmänna helsingforsiska kreativiteten, då min familj dessutom var våldsamt kreativa, min mors morbror Harry Röneholm som arkitekt och chef för Finska Mässan, (hans mässhall finns ännu kvar,) med i princip alla musikaliska i familjen, med Nils-Eric Fougstedt vid min vagga som nära vän till mina föräldrar, och så vidare... Ack, det var inget slut på all den kreativiteten, som sedan dess förföljt mig hela livet från vaggan och inte ännu helt till graven...

Därmed har jag väl ett ganska brett perspektiv på hur det har gått med kreativiteten i Helsingfors med dess centrum i Ateneum, Sibeliusakademin, Tempelplatsens Klippkyrka, de andra kyrkorna, den ortodoxa kreativiteten med tyngdpunkt i Uspenskijkatedralen vid hamnen på Skatudden, Helsingfors vackraste kyrka, och den blygsamma katolska Henrikskyrkan längre utåt Brunnsparken, medan Senatskyrkan, kallad Storkyrkan, den lutherska domkyrkan mera prytt staden som vitskimrande tårta... - de flesta konvertiteter i Finland är från lutherdomen till katolicismen, och de flesta är intellektuella.

Ateneum är ju Helsingfors konstcentrum med alla tänkbara olika utbildningar inom konst, textil keramik, skulptur, etc, utom att det är Finlands främsta konstmuseum. Sibeliusakademin är naturligtvis centrum för alla musikutbildningar i Finland. Mycket av musiken i Finland handlar dock om körsång, och många körer huserar i kyrkorna, som alltid har mycket musikutbud - Finland går i täten i den allmänna utvecklingen, att det mesta av kyrklig verksamhet handlar mer och mer om musik och konserter, inte minst på grund av att akustiken i allmänhet är bättre i kyrkor än i specialbyggda konserthus.

Egentligen är dock hela Helsingfors från början till slut ett falsarium och fiasko. Det borde aldrig ha blivit huvudstad, och misstaget att det blev så kom av Finlands värsta politiska katastrof genom tiderna.

Finlands egentliga huvudtad var Åbo, liksom Bergen var Norges, medan Åbo som Finlands äldsta stad och universitetsstad (med universitet äldre än Lunds och omnämnd som stad tidigare än Stockholm) orättvist detroniserades för att ge företräde åt usurpatorm Helsingfors, en ogästvänlig håla öppen för alla oväders brutalaste övervåld från havet, där egentligen ingen ville bo från början. Folk tvingades bo där för Sveaborgs skull, den starkaste fästningen i Europa, som det var meningen att för alltid skulle skydda det svenska Finland mot Ryssland. Sveaborg, Europas starkaste fästning, uppgavs utan strid av amiral Cronstedt, som lät sig mutas därtill av ryssarna. Sålunda blev Finland ryskt 1809, och ryssarna gjorde Helsingfors till sin ryska huvudstad, som var mera lättåtkomligt för tentaklerna från Sankt Petersburg än det alldeles för väl skyddade och Sverige-nära Åbo.

Helsingfors har alltså inte ens varit Finlands huvudstad i 200 år, medan Åbo dessförinnan var det i 600. Följden blev att Helsingfors tvångsutvecklades, och i stället för att i lugn och ro få utveckla sig till en någorlunda mänsklig bosättning forcerades det till en storstad utan hänsyn till miljön, varför det blev den stenöken det blev. De enda parkerna är parenteser i stadens utkanter, och den största parken, Sandudd, är en begravningsplats.

Likväl upplevde ändå Helsingfors en viss storhetstid som centrum för kreativiteten i Finland mot slutet av 1800-talet, när den finska nationalismen vaknade till liv under sådana hjältepionjärers ledning som Sibelius, Axel Gallén-Kallela, Arvid Järnefelt, Robert Kajanus och andra sådana artister som mest brukade sitta dagarna och nätterna igenom och supa på Kämp. De åtföljdes av andra pionjärer inom till exempel arkitekturen som Lars Sonck, Alvar Aalto och Saarinen, där i synnerhet den andre ju blev ett världsnamn - han brukade hålla suveräna tal vid festbanketter till hans ära för att sedan stupa dödfull under bordet.

Den helsingforsiska kreativiteten är alltså i huvudsak mångbottnad och inte bara dubbelbottnad (svensk och finsk) utan med ett markant inslag från det kejserliga Ryssland och dess högt utvecklade känsla för stil, som slagit djupare rot i Finalnd än vad det tilläts göra i Ryssland, där ju den tsarryska kulturen i princip utrotades. Tsar Alexander II, han som blev mördad, var älskad i Finland och står staty framför Storkyrkan på Senatstorget i hjärtat av Helsingfors. Därtill kom även det tyska inflytandet, som var betydligt starkare i Finland än vad det var i Sverige, då tyskarna som enda andra land hjälpte Finland i självständighetskriget 1918, och det till och med var tal om att Finland skulle få en tysk monark, vilket ingen mindre än sedermera president Paasikivi var huvudunderhandlaren i.

Så synd då att Helsingfors skulle utvecklas till en så hård storstadsstenöken av hets och metropolkapitalism, varvid hela Kalevalakulturen kom av sig (representerad av Gallén-Kallela, Sibelius och de andra), varför dessa i princip inte ville leva i Helsingfors; och denna mindre mänskliga utveckling i hård kapitalistisk riktning har tyvärr fått fortsätta obehindrat, medan de verkliga konstnärerna och kreatörerna snarare funnit sig hemma i äldre och mindre städer som Åbo och Borgå.

I all sin usurpatoriska falskhet är ändå Helsingfors ett stiligt ansikte utåt för landet med sina ståtliga kyrkor, sitt klassiska Ateneum, sitt nya konserthus (Finlandiahuset) och opera, den underbara Svenska Teatern och Lilla Teatern, sina Marimekkoaffärer som prov på slagkraftig textilkonst, sina Fazerkonditorier och som sommarstad inför havets anlete och strålglans - så låt oss glömma det här med vintermörkret och Sveaborg, fiaskot som Helsingfors började med.

Christian Lanciai

Länkar:

Ateneum
Sibeliusakademin

Om författaren: Christian Lanciai föddes som italiensk medborgare i Finland men talar fortfarande finlandssvenska efter 43 år som svensk medborgare och är varje år tillbaka i Finland, har arbetat med musik och litteratur i hela sitt liv och publicerar sedan 1992 budgettidskriften 'Fritänkaren' med musik, litteratur och film som bärande ämnen utom reseskildringar och diskussioner om politik, religion, historia och filosofi. Läs den här.