Hey it´s Enrico Pallazzo! fyller 2 år till helgen. De ligger nere i det gamla sockerbruket i Klippan. Kärnan består av en grupp kreatörer, designers och konstnärer som verka arbeta lika hårt med sina uppdrag som med att skapa en geografisk mötesplats i sina arbetslokaler. Där anordnas det bl.a spelningar, utställningar, konserter och festival-event.  Vi tog ett snack med grundaren Fredrik Ganslandt.

Hej, vad gör du Fredrik Ganslandt?
Just nu förbereder vi tvåårskalaset för fulla muggar. Samtidigt har vi tolv projekt i varierande storlek i produktion eller uppstartsfas. Så det är högt tempo. Som tur är så är jag omgiven av många duktiga som hugger i, så jag kan ta det ganska lugnt ändå.

Grattis till de två åren men vad är egentligen Hey, it’s Enrico Pallazzo! egentligen?
Det beror nog lite på vem man frågar. Vi märker en stark vilja hos folk vi möter att sätta en etikett på oss, men vad den blir varierar beroende på sammanhang och är ofta för begränsande för helheten. Vi ser HIEP som en idé om samarbete och har lagt mer tid på kvalitetskontroll och känslan vi vill lämnar efter oss än att formulera en beskrivning. I slutändan kommer vi ändå definieras av projekten vi genomför och hur omvärlden ser oss. Hittills har det varit mycket trevligt att höra vad andra ser. Ta t.ex den här beskrivningen som en god vän skrev på sin blogg. Den tycker jag mycket om just nu:

 "H.I.E.P, Pallazzot, Enrico Pallazzo – Stället har många namn, men få har en exakt bild av vem dom är och vad som händer där. Är det en hemlig klubb? En folkrörelse? En kreativ studio eller ett privat kulturhus? Eller alltihop på en gång? Sant är iaf att HIEP samlat en rad väldigt begåvade konstnärer, kommunikatörer, formgivare, fotografer, regissörer, innovatörer, stylister, musiker, kreatörer och idékläckare som under en gemensam flagg och vision försöker göra världen lite bättre. Ett projekt i taget. Hey, It's Enrico Pallazo! finns i Göteborg, New York City och i hjärtat hos alla som drömmer."

 Så skulle vi av naturliga skäl aldrig vågat formulerat det själv. Samtidigt så förstår vi att bristen på en kort, kärnfull beskrivning kan uppfattas som lite flummigt och riktningslöst. Något vi inte känner oss helt bekväma med alla gånger, eftersom vi tvärtom är väldigt målmedvetna och fokuserade i det mesta vi gör. Så jag får återkomma med ett kort svar när tiden hunnit ifatt oss helt enkelt.

Varför drog du igång Hey, it´s Enrico Pallazzo?
För att det gick. Och för att jag insåg att jag kunde. Under drygt 20 år som reklamman i Göteborg funderade jag - som många andra - på hur framtidens reklambyrå borde se ut. Min slutsats blev att den med stor sannolikhet inte var en reklambyrå alls. För mig råder det ingen tvekan om att grupper som representerar många discipliner (och helst också olika, åldrar, länder, kulturer och kön) har större chans att komma på nya, unika idéer. Idéer som gör verklig nytta. Men idémässig mångfald och förmåga att korsbefrukta dessa idéer och sätta saker i nya sammanhang var sällsynt på de reklambyråer där jag jobbade. Vilket är naturligt. Det är helt enkelt inte så man tjänar sina pengar i reklambranchen. När jag väl kommit så långt i mina funderingar var bollen i rullning. 

Som tur är så kryllar det av galenpannor som tycker likadant (om än helt olika), så resan hit har aldrig varit särskilt motig eller ensam. När idén väl fick fötter så var vi tvärtom många som kunde hjälpas åt att förverkliga den. Det var ju också hela poängen med HIEP. Att vara en social idé med många uttolkare. Hade jag gjort det helt själv hade det nog bara blivit en reklambyrå igen. Med ett fånigt namn. Det är jag säker på att många av mina gamla kollegor tror att vi är också. För att knyta an till etiketterna igen.

Vilka är för- och nackdelarna med att ligga nere i Klippan i förhållande till att sitta i stan?
För oss var stan aldrig ett alternativ. Inget nytt har någonsin skapats i det etablerade. Klippan pyr av skaparlusta, erbjuder en brokigare skara grannar och är därmed en bra mycket intressantare miljö än Vallgatan. 

Vad tycker du att stan behöver i 400-års present?
Stan behöver släppa på sin självbild som "gamla goa götteborrrrg" och ta steget fullt ut mot en modern, fullvuxen storstad. För det behövs några hundratusen invånare till. Ett sätt att locka dem tror jag kan vara att vårda sina subkulturer. Det är härifrån framtidens forskare, ingenjörer, arkitekter, innovatörer, designers, författare, idrottsmän, konstnärer och musiker kommer att komma. Och om jag fick bestämma skulle man gärna få bygga en rejäl skyskrapa eller två. Bara för att sätta ner foten.

Tack så mycket, och stort Grattis på 2-års dagen!