Göteborgskonstnären Carolina Falkholt är i ropet. Bara sen några veckor tillbaka har hon blivit utslängd från en skola där hon höll i en workshop om genusfrågor, fått hot om att ett av hennes konstverk ska målas över och blivit attackerad. Det är de målade vaginorna i grafitti som väcker uppmärksamhet men budskapet är glasklart.

Grattis till framgången får man kanske börja med att säga, hur mår du efter den senaste tidens uppmärksamhet?

- Bra tack! Fast framgången är dubbel. Det är fint att se att så många människor engagerar sig och berörs av min konst. Men samtidigt förenklar media ofta mina verk till att bara vara en bild av en vagina. Det fördummar diskussionen och förminskar mitt konstnärskap.

Vad är det du vill säga då?

- Jag är i en undersökande process som bara föder fler frågor. Det kommer inga svar, i varjefall inte svar som gäller för någon annan än mig. Vad handlar all ondska och alla övergrepp om? För att klara av att förhålla mig till all skit så ställer jag frågor. Jag lyssnar och tittar om och om igen. Därför blir min arbetsmetod som en musikimprovisation, en mix mellan flera metoder. Och om jag hade haft allt klart för mig skulle jag inte vara konstnär, då hade jag antagligen gjort något annat.

Vi har förstått att du åker till Egypten idag, vad ska du göra där?

-Jag har blivit inbjuden av det kvinnliga nätverket Women on Walls (WOW). Jag ska vara med och inspirera spraymåleriet. Det verkar som att den sortens grafitti bara funnits i Egypten i 3 år, öppet i alla fall, och än så länge målar många med penslar. Vi ska göra ett konstverk ihop. Vet inte vad än. Jag jobbar alltid platsspecifikt och den här gången är det väggar runt Tahrirtorget i Kairo som vi ska måla. Det blir roligt och intressant.

Har du gjort något liknande förut?

- Nja, jag har hållit många workshops men inte varit ledare för så här många. Det är 30-talet konstnärer som är med, främst kvinnliga, och förutom konstverket blir det debatter och samtal. Lite som en skola.

Innan du hoppar på flyget, varför tror du det du gör får så mycket gehör nu?

- För att jag har bestämt mej för att inte kompromissa med min konst. Jag jobbar inte främst mot en kund eller på beställning. Men kanske det viktigaste av allt, jag står för det jag gör. När jag bodde i New York och upplevde 11 september tänkte jag mycket på hur stor makt individen har. Människor i allmänhet borde försöka anstränga sig mer och göra bra saker för samhället. Sen berör ju alltid kvinnokönet. De som föder barnet och som ska skyddas och döljas. Det blir starkt och direkt när man målar det.

Var ser vi dej nästa gång?

- Runt Tahrirtorget. Sen behöver jag tänka nya tankar ett tag så vi får se vad nästa vägg blir.

Tack Carolina, fly safe!