Att få en gratis lokal i ett år är drömmen för de flesta kreatörer! För Göteborgskonstnären Azadeh Esmaili Zaghi blev den sann när hon blev utvald att bli ArtMadeThis och Vasakronans residenskonstnär i ett år. Vi blev nyfikna på Azadeh och hennes konstnärsskap och ställde några frågor.

Hej Azadeh, vad gör du?
Jag är konstnär och har medverkat i ett flertal konstnärliga och pedagogiska projekt. Jag har min ateljé på Konstepidemin, där producerar jag mina verk. Samtidigt driver jag många konstnärliga pedagogiska projekt i det offentliga rummet inom samtidskonstscenen med fokus på representation, demokrati, tillgänglighet och delaktighet. Sedan jobbar jag också en del på Göteborgs Konsthall och Göteborgs Konstbiennal som konstpedagog och med publikutvecklingsfrågor.

I år fick jag Västra Götalands ettåriga arbetsstipendium, det betyder ett mycket mer fokuserat arbete för att göra nya projekt.

Jag har tre utställningar på gång just nu: ArtMadeThis + Vasakronans gemensamma galleri/ateljé, GIBCA Extendeds CrossWorlds, på 3:e Våningen samt min första soloutställning i Göteborg på Galleri Box som öppnas 4/10.

Grattis till din årslånga studioplats på Lilla Bommen 1! Hur tänker du nyttja den?
Jag är residenskonstnär i den här fantastiska lokalen. Det är en lokal på första våningen med högt i tak och glasväggar och ett vackert ljus som lyser in genom fönsterna. När jag såg den så bestämde jag mig direkt för att göra egna och förhoppningsvis även grupputställningar där. Det här är ett fantastiskt tillfälle för att hitta publik till min konst.

Vi hade vernissage för första utställningen 26:e september och den pågår till 26:e november. Där visar jag ett helt projekt som består av dels akvarellmålningar och dels en 4m x 4m installation som innehåller 1300 rakblad i form av en labyrin med alla nationella flaggor på båda sidor. Verket undersöker världens nuvarande sociala och politiska klimat i globaliseringsåldern och fokuserar på effekten av detta klimat för att etablera radikal nationalism, vilket skapar förvirring och rädsla.

De 15 svarta och vita målningarna (ur en serie av 26 st) använder akvarellens materialitet för att undersöka den fria rörligheten, och kontroll av rörelse, begränsning och gränser. Målningarna fick inspiration av internationella sjöfartsflaggor - flaggor som används för att kommunicera mellan fartyg, ett internationellt språk till sjöss..

Du har ett vernissage den 4/10 på Galleri BOX, din första separatutställning i Göteborg. Berätta!
If the LORD your God enlarges your territory är ett processbaserat projekt som påbörjades 2001 på Tepe Sialk, en större förhistorisk arkeologisk utgrävningsplats belägen i en förort till staden Kashan i Iran. Utställningen bottnar i ett besök jag gjorde där 2001 då jag tog med mig några arkeologiska rester av glaserad keramik som gick att hitta på marken. Keramiken förvarades i en låda hos mina föräldrar i Iran till sommaren 2017 då jag tog fram dem för att ta med dem hem till Sverige. Jag mötte då ett starkt motstånd från familjen, som ansåg att keramikskärvorna, som en del av Irans nationella kulturella arv, inte bör skiljas från sin ursprungliga plats och sitt hemland. Dessa skärvor visar jag i utställningen, samtidigt med en dokumentärfilm, målningar och det konstnärliga pedagogiska projekt Vad vill vi lämna efter oss? där jag skapat en installation på Galleri Box. Under träffar i olika stadsdelar i Göteborg skapade deltagarna föremål i lera som ett sorts framtida arkeologiska fynd, med frågan om vad vi lämnar efter oss i centrum. Deltagarna utmanades till att reflektera kring och arbeta direkt med frågor som: "Vad vill vi att framtidens människor ska hitta och ha som minnen av vår tid?" och "Vad kommer människor om 8000 år att ha för bevarade minnen från 2019?"

Du är konstnär med utbildning och verksamhet både från Iran och Sverige, vad tycker du förenar och skiljer de bägge konstvärldarna?
I bägge länderna har jag utbildat mig och medverkat i samtidskonstscenen. Samtidskonsten har ett universellt språk som är gemensamt över hela världen. Det är på grund av detta att det på Göteborgs, Berlins, Tehrans eller Istanbuls konstbiennaler visas konst från alla världens håll. Det är bara konsten som talar.

Konstnärer från olika delar av världen har olika sociala och politiska referenser att agera på. Ingen är bättre eller sämre, de är bara olika.

Du jobbar i din konstnärliga praktik ofta med frågor kring olika aspekter av sociala, ekonomiska och politiska orättvisor, och det är ganska vanligt att konstnärer idag tar den positionen. Vad tror du gör att konsten lämpar sig för den sortens innehåll?
Konsten har blivit väldigt mycket mer politisk nu än någonsin. Jag kan inte analysera det här ämnet på ett akademiskt sätt men jag tycker att vi befinner oss i en väldigt särskild plats i historien.

Med hjälp av teknologin människor reser mycket snabbare på olika håll i världen men samtidigt förstärker vi gränserna och stänger dem. Människor dödade varandra i det fruktansvärda andra världskriget men nu inte många år senare växer sig högervinden upp starkt igen i hela världen. Religionerna kan fortfarande inte befinna sig på ett demokratiskt sätt bredvid varandra. Nya former av kolonialism har vuxit fram.  Vi har förbrukat en stort mängd av naturens resurser.

Jag tycker vi måste hitta nya vägar att tänka om världen och konsten är ett av många olika sätt att kämpa mot orättvisor.