Pia Aleborg är f.d. smyckeskonstnären från Göteborg som precis vann en Guldbagge för bästa smink/hår i filmen Jätten. Hon ligger också bakom kostym till samma film, och ett flertal andra samtida stora svenska filmer, bl a Turist. Samt de senaste reklamfilmerna för Myrornas. Vi ville veta mer en denna multibegåvning.

Hej Pia, vad gör du?
Just nu jobbar jag med en långfilm av regissören Mikel Cee Karlsson. Det är ett projekt som haft många olika skepnader under många års tid, men nu börjar närma sig sin form. Vi har lite mer än en veckas inspelning kvar. Där gör jag kostym, scenografi, rekvisita och mask. Vi utgår mycket från befintliga miljöer så jag behöver inte bygga upp något från grunden, förutom någon enstaka miljö. Det är inte heller så många skådespelare med i filmen, då funkar det att ha hand om flera arbetsområden. Det är kul och det finns en stor poäng att jag har ensam kontroll över alla områdena eftersom projektets karaktär kräver så få personer som möjligt på själva inspelningen.

Jag är inte filmarbetare från början och vet egentligen inte hur en sådan arbetar, jag halkade in på detta för lite mer än 10 år sedan. Då var jag verksam smyckekonstnär och såg det mest som en lockande grej, att säga ”ja” till förfrågan om att göra kostym till en novellfilm (”Weekend” av Henrik Andersson). Men jag tyckte erfarenheten var så kul. Det var så roligt att, till skillnad från att sitta ensam i min studio och göra smycken, vara en del av något större och tillsammans med de övriga i filmteamet arbeta mot ett större och gemensamt mål; den färdiga filmen. Sedan dess har jag jobbat fortsatt arbeta med film, teater och på senare år även reklam.

Grattis till Guldbaggen! Vad betyder den för din fortsatta karriär?
Ingen aning. Guldbaggen är kul i sig, men det viktiga för mig är att känna att jag hjälpt regissören att nå sina mål… och gärna lite till. Det kände jag med Johannes redan innan Guldbaggen kom. Bekräftelsen och samarbetet med regissören betyder ändå mest, för mig.

Berätta gärna lite om arbetet med Jätten, både med smink och kostym. Hur blev det så bra?
Det blev bra för att jag kände av känslan i Johannes berättelse. Vi har även jobbat tillsammans tidigare, så jag är bekant med hans visuella värld. Jag vet vad jag skall låta passera och vad jag skall lägga fokus på och det kändes som att Johannes var trygg i mitt omdöme.

Vissa karaktärer arbetade jag ingenting med, medan jag styrde andra totalt. Filmen är ju en blandning av drömsk fiktion och vardagen när den är som fulast. Min utmaning var att få ihop detta till en helhet där inget av de två uttrycken stack ut mer än det andra. Jag tror även att en av mina starka sidor är att låta slumpen få den avgörande rollen, att inte styra upp allt utan låta de oväntade mötena ske, de som man inte kan tänka eller planera sig till.

Du jobbar också med kommersiella produktioner bl a ligger du bakom stylingen för Myrornas senaste kampanjer. Hur är växelbruket mellan reklamfilm och spelfilm för dig?
Jag började med reklam för två år sedan ungefär, typ efter inspelningen med Jätten. Det var inget planerat, men när frågan dök upp så kändes det perfekt eftersom jag var ganska sliten efter inspelningen med Jätten. Jag hade då varit totalt uppslukad under nästan 4 månader och jag har en förmåga att hänge mig så totalt att jag nästan behöver 4 månader för att samla upp mig igen. Jag hade vid detta lag börjat ifrågasätta om det var bra eller dåligt att utsätta mig för den typen av påfrestning som långfilm innebar, när priset blir ganska högt för mig (och min familj) i slutändan. Då lät det perfekt med reklam där det oftast inte är mer än en veckas förberedelse och sedan 1-3 dagars inspelning eller fotografering. Då kunde jag ge 100 % utan att tänka på att hushålla med energin för att räcka i flera månader.

Sen märkte jag att för mig är det ingen skillnad om det är kommersiellt eller inte. Det viktigaste är samarbetet med regissör och uppdragsgivare och att vi känner ett förtroende för varandra, då är det roligt att jobba och det är då det magiska samarbetet sker. En skillnad är dock att kommersiella produktioner ger mig bättre ersättning!

Så numera varvar jag längre projekt med kortare, och jag lägger inga värderingar i om det är kommersiellt eller ej, så länge det är bra människor jag jobbar med!

Och smyckekonstnärsskapet, hur viktigt är det för dig idag?
Jag började med smyckekonst innan jag var 20, jag hade då utbildat mig inom silversmide, men tyckt att det var lite för hantverksinriktat. I smyckekonsten kändes det som att jag hittat något magisk. Jag älskade att arbeta med det konstnärliga uttrycket ihop med kroppen och vad de tillsammans kan kommunicera. Jag identifierade mig som smyckekonstnär; det var inte bara ett yrke, det blev min person. Men efter att ha jobbat i nästan 10 år efter min magisterexamen insåg jag att jag inte kunde vara mitt yrke, framförallt eftersom jag alltmer börjat ifrågasätta smyckekonsten. Det är en så smal bransch där en stor del av både publik och konsumenter utgörs av av utövarna själva. Men trots mitt svalnade intresse och mina ökande tvivel så fortsatte jag eftersom jag kände att det var min plikt mot fältet att fortsätta. En dag tog jag ändå beslutet att lämna. Jag kontaktade de gallerister som representerade mig och bad dem skicka tillbaka mina grejer, och jag tog inga fler uppdrag eller förfrågningar om utställningar. Jag är ändå glad och stolt över min bakgrund, jag har lärt mig jättemycket. Men jag är lika glad för att jag insåg att jag själv styr och att jag måste följa min känsla.

Vad har du för insikter och branschtips om Filmfestivalen nu i kommande veckor? Vad får vi inte missa?
Ingen aning. Jag går aldrig på Filmfestivalen. Jag tycker om att arbeta med film, men är i övrigt inte så road av att se på film. Jag tittar helst på Västnytt, det känns relevant i mitt liv. Men jag skall faktiskt gå på två världspremiärer, som jag har arbetat med; Exfrun av Katja Wik och Speldosan av Johannes Nyholm. De vill jag verkligen inte missa!