Torsten Ottesjö formger och realiserar hus, inredning och produkter. Den tionde november pratar han om trä för Fyrbodals kommunalförbund. Vi haffade Torsten för att få lite mer koll på både honom och trä.

Hej, vad gör du Torsten?
Jag tar det rätt lugnt, försöker göra det som är roligt.

Du är inne på trä som material, vad är det speciella med just trä?
Well, på senare tid har det blivit mer och mer stål. Men i det här landet finns det så mycket trä, så det är en bra och billig råvara för att göra något som är nära kroppen och mysigt att ha mot sig. Det är isolerande och absorberar fukt. Sen har vi massa emotionella band till det som naturmaterial.

Finns det nackdelar med trä?
Ja, det finns ju en viss fiberriktning i trät, det är en styrka men också en nackdel eftersom man inte kan sammanfoga det hur som helst.

Är trä ett framtidsmaterial?
Ja, varför inte? Man kanske återigen börjar se på det tekniskt. Under modernismen bannlystes det för sina ålderdomliga kopplingar. Då sökte man material som kommunicerade moderna värden, som stål, glas och betong. Nu har det gått så lång tid sedan typ allt var trä att vi har tappat känslan av ålderdomlighet, men har kvar en skön historisk känsla.

Man kan stöta på dig i de mest oväntade sammanhang. Sist bakade du pizza i en ugn du hade byggt själv på en öde utanför Havstenssund. Kan du inte berätta lite om dina principer kring byggande och skapande?
Just pizzerian där mitt ute på havet är lite speciell. Vi hade överdrivet bra ingredienser, t.ex hemgjord ekologisk falafel i nötköttsfett från djur som bara ätit riktigt fint gräs. Vi ville göra en berättelse som är för bra för att vara sann, skapa ett rykte – en legend. Och jag har träffat folk i Berlin som berättade om en pizzeria på en öde i Sverige som det var ett rykte de inte riktigt själva trodde på.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att de som gör har roligt. Jag har en tanke om att man kan konservera lycka i artefakter, som jag utforskar.

Man kan också säga omtanke… Jag menar att vi behöver ganska lite för att lösa våra praktiska problem. Vi har kommit förbi stadiet att fylla de basala behoven. Men vi har ett behov av att vår omvärld bryr sig om oss. Det är nästa steg, och det jag jobbar med. Det är psykologiska behov vi behöver lösa idag. Man kan påverka folk psykologiskt i vilken riktning som helst, men mitt mål är att få folk att må bra.

Sen finns det ju en massa bra tekniker att använda sig av. Men idag går oftast effektivitet före estetik i de stora byggprocesserna. Och det handlar oftast inte om hur folk egentligen vill leva, utan gamla ideal, som att vi ska se rika och stora ut. Vi människor är inte så stora rent fysiskt. Men vi behöver visuellt utrymme, psykologiskt utrymme, men egentligen inte så många kvadratmeter

Och det här med improvisation som du nämner på din sajt?
Det är ständigt beslutsfattande i komplexa miljöer. Då måste man kunna fatta beslut utan ha kontroll över helheten. Min uppfattning är att det inte finns någon helhet att ha koll på utan att det är ett oändligt komplext system. Därför är det bättre att bara göra, då har man i alla fall en utgångspunkt i det man faktiskt har gjort.

Du återkommer ofta till att det ska vara roligt, är det viktigt?
Ja, varför inte? Motsatsen är så tråkig. Jag tror inte på den lidande konstnären. Förstår inte alls principen. Om man offrar sig för saken så ju bygger det på att man verkligen vet vad man kommer landa i. Och det vet man inte. Det finns ingen anledning att lida för att göra något som skulle kunna bli bra sen. Det finns många historiska exempel på det, all fundamentalism egentligen.

Du har ett område på Bokenäset, hur använder du det?
Nu bygger jag lite olika sorters hus där. Jag experimenterar med att lösa vardagliga behov kring boende och arbete i den miljö man befinner sig i. Jag hoppas fler ska komma dit och göra roliga saker, det blir roligare då.

Hur tror du att vi behöver satsa som region för att få ett riktigt kreativt klimat i framtiden?
Se till att vi har mindre resurser.

Va, hur menar du då?
Vi vet ju inte vad vill, och vi har alldeles för mycket resurser. Men om vi vet vad vi vill och har mindre resurser då blir vi kreativa. Detta förutsatt att vi har våra basala behov uppfyllda, men vi kanske måste omdefiniera vad vi verkligen behöver för att ha ett gott liv. När vi har mer än vad vi behöver, varför ska då anstränga oss. Då får vi ju bara jobbiga psykologiska problem att handskas med. Kanske lägre konsumtionsnivåer och mer frihet.

Att välja mindre resurser är att välja frihet, och därmed rikedom. Om inte jag behöver pengar, och kan tacka nej till dem då är jag ju väldigt rik, även om jag inte har några pengar.

Tack Torsten, ha det så bra!

På ottesjo.se kan du se mer av Torstens Ottesjös arbete