Anneli Rådestad, Jerusalem, Israel

På en yta mindre än Småland, bildar sju miljoner människor en mosaik av olika religioner, kulturer och traditioner. Israel är ett dramatiskt, intensivt land där olösta konflikter och ständiga krigshot tvingar befolkningen att leva i nuet. Efter decennier av socialism och välfärdsstat som ideal, har den snart 60-åriga Staten Israel gett vika för kapitalism och individualism. Den starkt växande ekonomin guidar väg till en ny typ av livskvalitet och smak för livets goda, där konst, mode och design får allt större betydelse. Men vad är egentligen israelisk design? Går det att både skapa och kriga? Och när blir mode eskapism, ett sätt att drömma sig bort från en jobbig verklighet, istället för att agera? Journalisten Anneli Rådestad har sökt svaren bland ett par yngre och äldre, mer etablerade, israeliska skapare.

Riki

Det visar sig att vi båda har varit i Gaza, jag som journalist och hon som soldat. Av en slump hamnar vi i samma taxi på väg till universitetet. Jerusalems gator har frusit till opålitliga rutschkanor under natten och busschaufförerna tvekar, kommunaltrafiken sackar efter, vi är redan sena. Hon ska till konstskolan Bezalel och medan vi rullar upp och ner för det kulliga landskapet börjar hon berätta. Efter två års militärtjänstgöring vid gränsen mellan Gaza och Israel for hon till Asien och knarkade bort alla obehagliga minnen på full-moon fester. När hon kom hem gick hon i terapi ett halvår. Nu trär hon tårarna till halsband och ångesten vårdar hon ömt. Känslorna och minnena är basfabrikaten i mitt skapande, säger Riki.

Boris

Skulptören Boris Schatz lämnade Europas konstsalar för att etablera Jerusalems första konstakademi 1906. Schatz planterade fröet till den hebreiska konsten och kreativiteten, ett mishmash av öst och väst, det för länge sedan förflutna och det samtida. Med nya immigrantvågor och Staten Israels grundande, 1948, strömmade influenser in från bland annat Sydafrika, Marocko, Irak och Indien. Den breda skalan av värderingar, estetik och material, decennier av oro och krig med grannländerna och den obligatoriska militärtjänstgöringen har finslipat snabba lösningar och entreprenörskap bland unga israeler, men också ingivit känslan av att ingenting är omöjligt, allt är möjligt.

Daniela

Det är det ohämmade, traditionsfria, det intuitiva skapandet och den naiva, gränslösa konstformen som gör israelisk design så spännande och det är ofta därför den blir uppmärksammad i väst, säger den israeliska smyckesdesignern Daniela Aslan. Men det har en baksida. Aslan saknar medvetenhet i det israeliska skapandet. Att medvetet tänja gränser, leka med gyllene snitt och traditionsbundna regler ger ett helt annat djup och mening, säger Aslan. – Vi får ingen grundlig, klassisk konstutbildning i Israel. Vi har knappt bild i skolan och därför skapar vi intuitivt, vi vet inte vilka regler vi bryter mot.
Själv sökte Aslan sig till reglerna. Efter studier vid Bezalel i Jerusalem fortsatte hon utbilda sig vid konstskolor i London och Venedig. Aslans design och identitet är tydligt väst-inspirerade. Men i studion i Tel Aviv, som hon delar med två vänner, finns både jemenitiska och ryska influenser, i harmoni eller i konstrast med deras israeliska identiteter.
Och kundernas smak och självbild är minst lika komplex, säger Aslan.

Sybil

Om Jerusalem, högt uppe bland bergen, är Israels huvudstad så är strandstaden Tel Aviv dess Designhuvudstad. Gallerier, caféer, barer, shoppingcenter och trendigt ekologiska boutiquer trängs längs de välbesökta promenadstråken i stadens hjärta. Det är i den här latte-bubblan, långt ifrån vägspärrar och konflikter, som konst- och design frodas och konsumeras. Det är också här som modehuset och restaurangkedjan ’Comme-il-faut’ (Som sig bör) har sitt högsäte. Konceptet går ut på att stärka kvinnor, genom god och hälsosam mat på restaurangen som ligger vägg i vägg med klädbutiken, där det säljs slitstarka plagg som passar både till fest och vardag. Ägaren Sibyl Goldfiner har gjort sig ökänd för att ständigt skaka om inne i latte-bubblan. Ett projekt går ut på att palestinska kvinnor som arbetar i hemmet knypplar detaljer till kollektionerna och för ett par år sedan fotade hon hela sommarkatalogen mot den grå betongmuren som skiljer Israel från Västbanken. – Mode – framtid, optimism, färger, vid sidan av muren, som är det absolut motsatta – abnorm, grå, och frustration, blir en spegelbild av verkligheten här – normalt och abnormt är helt hopblandat, säger Sibyl om projektet och den israeliska verkligheten.

Anneli Rådestad har en M.A. i israelisk samhällskultur- och politik från Hebreiska universitetet i Jerusalem. Hon är frilansjournalist med Jerusalem som bas och skriver om identitet, kultur, religion och politik, helst från gränslandet där de alla möts.