Av Rebecca Ygberg Amayra, Ramallah, januari 2009

På vägen från flygplatsen i Tel Aviv mot Västbanken och det palestinska området förändrar sig vägarna påtagligt och bilen skakar av det illa underhållna underlaget. Graffittimålningar pryder husväggarna som kantar vägarna och den berömda muren fylld av graffitti reser sig inom mitt synfält. Det går snabbt att köra igenom vägspärren och de israeliska soldaterna vinkar bara åt oss att köra på. På mindre än en och en halv timme är vi framme i Ramallah som kontrolleras av den palestinska myndigheten och fungerar som ekonomiskt, politisk och kulturellt centrum för det ockuperade Västbanken. Livet i Ramallah är dynamiskt och en blandning mellan endel modern men än mer traditionell kultur. Allt är politiskt i denna del av världen och det politiska läget inverkar på livets alla områden. Det lämnar avtryck också på det kreativa klimatet.

Jag ställer mig frågan om det politiska och ekonomiska läget har en positiv eller negativ inverkan på kreativitet. Å ena sidan gör smärtsamma och svåra upplevelser och livssituationer att konst, musik och teater till viktiga forum för utlopp för frustration och bearbeta svåra upplevelser eller vara en möjlighet att koppla bort vardagsproblem och drömma sig bort. Samtidigt kan svåra omständigheter hämma kreativitet om uppgivenhet tar över eller om levnadsförhållandena blir allt för svåra och akuta som exempelvis i Gaza. Palestinierna är rädda att förlora sin identitet och det märks tydligt i stor del av det kreativa klimatet i Ramallah. Identitet och nationalitet är fortfarande inga givna begrepp här.

Jag slås av hur mycket initiativ det trots allt finns i Ramallah. Mycket har hänt och håller på att hända och sedan den andra intifadans slut har något förändrats till det bättre. Aktiva människor som vägrar ge upp trots tuffa förutsättningar är egenskaper som karakteriserar och förenar kreatörer runt om i världen. Många utmaningar i regionen är också globala. Att livnära sig på kreativa näringar i Palestina är emellertid extra utmanande till följd av de svårigheter som råder vad gäller rörlighet av kapital, inte minst personrörlighet, inte bara inom de palestinska områdena utan även internationellt. För utländska kollegor är det inte problemfritt att kunna vistas på palestinskt område, särskilt inte för någon längre tidsperiod. Det är svårt eftersom man som människa, konstnär och kreatör behöver inspiration och nya intryck och möjligheter att träffa likasinnade. De flesta i Ramallah kan inte ens resa till Jerusalem, som ligger 20 minuter från Ramallah, där det finns flera konstgallerier och kreativa näringar.

Det första som slår mig vad gäller kreativitet är den traditionella palestinska broderikonsten, vilket är något som palestinierna är mycket stolta över. Äldre kvinnor bär allt som oftast traditionellt broderade klänningar som har olika utseende beroende på urprungsregion. I Ramallah går färgerna i rött och vitt sedan århundranden tillbaka. En modern trend har skapats för att bevara det traditionella sättet att tillverka dessa broderier och en ökad efterfrågan från den palestinska medelklassen för produkter som är tillverkade av broderier har ökat. Man kan köpa handgjorda specialbeställda blusar med traditionella broderier eller en datorväska eller mobilfodral. Många vill också ha broderier inramade som konst på väggen i hemmet. Här förstår jag vikten av att stärka den palestinska identiteten och det palestinska kulturarvet.

Över en kopp svart te med massor av socker smaksatt med de där alldeles speciella torkade bladen, ”maramya” på arabiska, träffar jag Lina Bokhary (1)som arbetar som projektledare för en NGO som bl.a. främjar palestinsk kultur och konst. Som många andra projektledare i denna branschen är hon från början konstnär, videoartist. Hon menar att det finns så många organisationer som sysslar med kreativa näringar men det är svårt för dem att överleva utan finansiering. All konst handlar om ockupationen men just nu håller det palestinska samhället på att utforma modern konst av en generation som inte upplevde ”Al Nakba”, som inte ser så mycket bakåt utan istället framåt. Om konstnärer enbart bedöms och marknadsförs som ”palestinier” och inte efter sitt artistiska värde är det svårt att bedöma och utveckla palestinsk konst, vilket är en pågående debatt just nu menar hon. Lina illustrerar med exempel som att all kreativ produktion bedöms utifrån om det är tillräckligt ”palestinskt” eller inte och att det finns mycket övertydlighet. För henne är konst mer att vara mänsklig och ett sätt att uttrycka sig som individ, vilket är mer än enbart den politiska situationen. Men samhället håller på att utveckla sig, i alla fall i Ramallah!

En bra början om man vill veta vad som är på gång i olika delar av de palestinska områdena, inklusive Jerusalem, vad gäller utställningar, teatrar och happenings rekommenderas ”This week in Palestine” (2). Jag får tag på denna broschyr som är i litet format men innehåller mycket intressanta reportage om det palestinska samhället med olika teman varje vecka och kalendarium och information om vad som är på gång. Det stora just nu är ”Al Kasaba Theatre” i Ramallah som inbjöd till den fjärde internationella filmfestivalen mellan den 8 och 22 oktober i år. ”Al Kasaba International Film Festival” visade 65 filmer från 24 olika länder över hela världen som på olika sätt blivit uppmärksammade eller fått priser under året blandat med palestinska filmer. Här visades också filmer om Berlinmuren som firade 20 år sedan den föll och parallellt filmer om muren på Västbanken. Festivalen ägde rum såväl i Ramallah som på andra större platser på Västbanken såsom Jerusalem, Betlehem och Nablus och även i flyktingläger. Al Kasaba teatern har skrivit pjäser sedan 1970-talet och fokuserar även på barnteater och att nå ut till barn i flyktingläger. Pjäser har vunnit endel internationella utmärkelser. 1987 stängde alla biografer till följd av den andra intifadan och det svåra läget. År 2000 öppnade Al Kasaba Theatre and Cinemateque igen och är idag den enda palestinska biografen och visar tre filmer per dag. Al Kasaba välkomnar all filmproduktion som har intresse av att visas i Palestina.(3)

Det blåser nya vindar vad gäller film och TV-produktion i regionen. Något som också nyligen uppmärksammades i svensk media är ”Idioms films” (4)som 2004 skapades av åtta palestinska filmskapare som beslutade sig för att skapa en alternativ och artistisk produktion och deras senaste humorTV-serieproduktion Watan 3a Watar, ”A country on a string” är det senaste samtalsämnet i Ramallah. Serien visar en ny typ av humor och ironi där man driver inte bara med ockupationen utan också med inhemsk politik och t.om. med självaste president Abbas.

De palestinska områdena är mycket traditionella vad gäller könsroller. Shashat (5) är en NGO som fokuserar på kvinnlig film och kvinnors situation i samhället. Palestinas kulturscen plågas dessutom av fragmentering av de olika delarna av Västbanken och Gaza på grund av rörelsehinder till följd av den israeliska ockupationen. Shashat arbetar för att bygga nätverk mellan olika delar och är baserat i Ramallah. Målet är också att ifrågasätta och skapa en debatt kring den traditonella kvinnosynen som till största delar finns i Palestina och att visa på alternativa framställningar av kvinnan. En årlig filmfestival för att främja kvinnliga filmskapare har hållits.

De senaste fem åren har det blivit en ökande trend bland unga att välja konstnärliga utbildningar och ägna sig åt kreativa näringar. Ungdomar vill ha förebilder att se upp till och med den ökade globaliseringen och närheten mellan länder i världen genom internet och email så har unga börjat se upp till konstnärer och flera konstubildningar har startat på den palestinska områdena. (6)

Jag hör talas om ett konstgalleri i Ramallah, ”Al Mahatta Gallery”(7)och jag letar mig dit. Här pågår en utställning som visar gamla PLO-affischer och nationalistiska konstverk mellan 1960 och 80-talet. På den tiden var allt enbart politiskt inom konsten. Galleriet skapades för två år sedan som en icke vinstdrivande organisation av diverse olika kreatörer med diversifierad bakgrund från allt från målning, installationer och foto, till webbdesign och litteratur. Jag möter en av skaparna och numera projektledaren den f.d. Art Directorn, Hafez Omar(8), för en mycket intressant pratstund. Skaparna insåg att det finns 700 NGO:s i Palestina men de har inte lyckats leverera några resultat. De gick samman för att tillsammans med egna medel skapa ett forum för all typ av kreativitet, vilket saknades i Ramallah och i Palestina generellt och har sedan dess haft mer än 40 olika utställningar. De arbetar nära med allmänheten och har haft flera utställningar på gatorna och delar ut flygblad för att sprida information om pågående utställningar. Ofta kommer det hundratals personer till invigningarna och det är ett stort intresse från journalister och allmänheten. Kritisk journalistisk granskning av konst är något nytt i Palestina och viktigt för att utveckla konsten enligt Hafez.

Galleriet håller även i internationella workshops, vilket bygger på det som ”Triangle Art” i London startade. Under två veckors tid fick en grupp av såväl palestinska som internationella deltagare inspirera varandra inom skilda områden såsom målning, teckning, foto, installationer, skulpturer, ljud och video. Arbetet hålls sedan öppet för allmänheten och workshopen är ett sätt för palestinska konstnärer att få utländska influenser och ett sätt för världen att upptäcka palestinsk konst och kultur.

Liksom i andra delar av världen är den finansiella situationen tuff för kreativa näringar. Eftersom de palestinska områdena till stor del finanserias av internationellt bistånd och det finns många givare här på plats finns det dock möjligheter att söka finansiering via dessa organisationer eller stiftelser. (9) Det finns dock inte tillräckliga medel för att stödja palestinsk kreativa näringar. Palestinsk konst är ingen industri ännu som i andra länder och de flesta är multikonstnärer och arbetar inom flera olika kreativa fält, liksom grundarna av galleriet. Den stora förändringen i Palestina just nu är att det nu finns en modern vision om att utveckla konstnärers och kreativa näringars kvalitet för att producera högkvalitativ konst i första hand. Eftersom all konst är individuell kommer sålede att vara palestinier i andra hand. Även för syftet att nå ut till världen och få människor att öka sin förståelse för palestiniernas situation är Hafez Omar övertygad om att det är rätta vägen att fokusera mer på kvalitet än på nationalitet.

Alla jag träffat är överens: den gemensamma drömmen  är en politisk lösning på den svåra situationen i regionen. Med en politisk lösning kommer ekonomin att blomstra och kultur och kreativa näringar likaså.

På vägen hem är det skymning över Ramallah och jag promenerar genom staden som är som det är mest här- nämligen totalt oplanerad. Urprungliga vackra traditionella arabiska stenhus med små fönster med snidade fönsterluckor i fina gröna färger och snidade grindar som döljer trädgårdar med olivträd existerar sida vid sida med dåligt skötta ofta graffittinedklottrade cementhus. (10) Vid sidan av denna stadsbild  finns moderna områden som växer fram med mer modern arabisk arkitektur. Med fåtal undantag är det dock ett virrvarr av en blandning mellan fina hus och nedklottrade hus, mer välskötta trädgårdar vid sidan av sopberg.

Jag inser vilken viktig funktion konsten fyller i alla sorters samhällen, i problematiska områden kanske mer än i andra, och hur människor har en förmåga att aldrig sluta kämpa för utveckling. Jag inser att det kreativa klimatet i Ramallah och i Palestina överlag behöver ökade internationella kontakter och alla initiativ som kan främja ett ökat internationellt utbyte och samarbete och möjligheter till utveckling. Det kan inspirera till hopp om en framtid för palestinska kreativa näringar.

---

1. bokharyl@welfare.org
2. www.thisweekinpalestine.com
3. www.alkasaba.org
4. www.idiomsfilms.com
5. www.shashat.org
6. t.ex www.artschoolpalestine.com
7. www.almahattagallery.net
8. hafez@almahattagallery.net
9.  www.qattanfoundation.org, www.welfareassociation.org
10. Organisation som arbetar för att bevara gammal arkitektur, RIWAQ, www.riwaq.org