Anneli Rådestad, Zuccotti Park, New York

Zuccotti-parken, Lunchtid
I den rå novemberkylan ringlar sig en växande kö fram bland färgglada tält.

I hjärtat av Zuccotti-parken, ett stenkast från Wall Street på nedre Manhattan, förbereder Occupy Wall Street-rörelsens matlag lunch för att bespisa tältande demonstranter, och alla andra som dyker upp, i hopp om ett mål mat.

Skafferiet är systematiskt arrangerat och välfyllt, men på en skylt ovanför kökstältet står det: ”att stjäla från folkets kök är att stjäla från folket, så snälla gör inte det.”

I ett hörn har två volontärer klivit på var sin cykel för att trampa fram energi till köket och hälsokliniken i parken.

I ett annat hörn pågår en livlig diskussion om hållbar energiförbrukning och i ett tredje står Henri, gänglig och med fjunigt skägg.

Han är från Alabama och reste till NYC så fort han fick höra talas om protesterna i mitten av september. Det var det här han hade väntat på, berättar han. Att någon skulle sätta ner foten och kräva: ”cooperation instead of competition” - samarbete istället för tävling, som här i Zuccotti-parken. Henri är fast besluten att vara med och förändra det amerikanska samhället. Han hoppas bara att vintern inte blir för kall.

Zuccotti-parken kl. 01.00

Tolv timmar efter mitt besök i Zuccotti-parken evakueras Henri och resten av OWS-demonstranterna vid en oväntad polisaktion. 200 arresteras. Datorer konfiskeras. Videokameror som livestreamar från parken rivs ner.

Media får inte närvara. Journalister och bloggare som ändå försöker hotas eller slås ner av polis. Anledningen: parken är snuskig och måste städas, menar borgmästare Bloomberg. Demonstranterna får återvända dagen därpå, men utan tält.

Under hela min vistelse i New York, både före och efter polisaktionen mot OWS, har rörelsen kommit upp som samtalsämne vid nästan alla middagar och latte-raster. Alla har en åsikt. För eller emot: ”de är en anti-kapitalistisk kraft,” ” De spretar i sitt budskap.” ”De behöver en ledare,” ”de borde klippa håret och skaffa ett jobb.” ”Och vad ska hända nu när  OWS-rörelsens själva hjärta sopats bort?”

Men New York-konstnären Oliver HR, som från början varit aktiv i OWSs konstnärliga utskott, tar polistillslaget med ro.

- OWS finns redan i folks medvetande. Du sa ju själv att det är det alla talar om. Även om budskapet spretar har folk äntligen vaknat till på TV-soffan. OWS är inte längre beroende av den fysiska platsen Zuccotti-parken.

Oliver HR var en av konstnärerna bakom OWS-rörelsens Zombie-kampanj som fick ett stort genomslag i media och internet över hela världen. Men han är ödmjuk och vill egentligen inte ta på sig någon utmärkande roll. OWS handlar om det motsatta, säger han.

- OWS är ett horisontellt försök att skapa genom samarbete. Att lyssna på kollektivet och stärka varje individ att lyfta det de tycker är viktigt i ett gemensamt samtal.

Foto: Roey Ahram

I mitten av september när OWS först intog Zuccotti-parken hade han svårt att tro att demonstranterna skulle stanna särskilt länge. Nu tror han att rörelsen kommer fortsätta växa och utvecklas på internet under vintern, bara för att komma tillbaka ännu starkare till våren.

- Rörelsen är allt för viktig. Det handlar om vår framtid i ett samhälle där allt har en prislapp och man alltid kan bli ännu rikare. Samtidigt drar man in på de estetiska ämnena i skolorna och de som fortfarande har råd att köpa konst gör det i hopp om en värdeökning. Hela systemet är problematiskt.

Innan jag reser hem hinner jag med ytterligare en sväng till Zuccotti-parken.

Folk är tillbaka. Men utan de färgglada tälten. Det verkar gå en journalist på varje demonstrant. Kalla vindar blåser En svart helikopter hänger kvar mellan skyskraporna ovanför parken.

Jag tar mig tillbaka till Brooklyn, in i värmen, och börjar leta på internet efter OWS 2.0.

 

Anneli Rådestad är journalist och skriver framförallt om identitet, kultur, religion och politik.