Det är svåra tider för en älskare av allt vetenskapligt. Jag tycker inte jag kräver så mycket, jag vill inte att alla ska ha en master i alla ämnen de pratar om, jag begär ingen doktorsdisputation för att någon ska kunna tipsa om en ansiktskräm, jag fordrar inte att egen forskning ska ha bedrivits för att man ska få påstå att något funkar för en. Allt jag kräver är ett korn av sanning, någon slags rotning i verkligheten, kanske åtminstone en fot kvar på jorden. Tyvärr är inte detta något som existerar i överflöd någonstans, inte heller inom skönhetsvärlden. I synnerhet inte inom den gröna delen av skönhetsvärlden, med falanger i allt från ekologiskt till ”no poo”.

Det är ett fantastiskt åtagande att vilja vara mer miljömedveten i sin skönhetskonsumtion, att ha kretsloppstänk och en vilja att minska sin systembelastning, men det finns mörka sidor hos denna skönhetsälskande skara. Mycket av denna problematik är sprungen ur den felaktiga premissen att allt från naturen är gott. Och inte bara det, utan att allt från naturen är bättre för dig än något skapat av människor. Men saker är inte »bra för dig« bara för att de är från naturen, de är bra för dig när vi med hjälp av tester kan säkerställa att de är bra.

Du kanske själv har läst uttryck som ”fri från parabener”, ”fri från kemikalier”, ”100% naturligt innehåll” eller ”detox” på reklampelare eller etiketter. Ord som är skönhetsvärldens svar på ”fake news” och ”alternative facts”. Ord som skapar en oro och en bild av att vi lever i en värld full av gifter, gömda gifter som vi i mesta möjliga mån måste undvika och bli av med. Detta trots att det det i själva verket är så att alla kosmetiska produkter som säljs inom EU går igenom enskild bedömning av toxikolog för att säkerhetsställa att den inte är farlig eller skadlig.

Hur ska man då lyckas övertala någon som är övertygad om naturens inneboende godhet om att »naturligt« inte bara är frid och fröjd? Ja, för det första kan man ju gå ut i naturen! Det finns skäl till att det heter ”djungelns lag” och inte ”öppna kontorslandskapets lag”. Naturen är allt annat än sävlig och from. Många av de ämnen vi använder inom hudvård – naturliga eller onaturliga – är inte skapade av växter för att de hyser filantropiska drömmar om att få hamna i den bästa hudkrämen, utan är till för att skydda dessa växter från angrepp. Allt är inte heller alltid binärt – ettor och nollor, svart och vitt, naturligt eller kemikalier. Vi behöver alla bli bättre på att se nyanser även i det som ligger oss nära om hjärtat.

Om vi istället riktar ögonen mot hudvård som inte är skapad av naturen, »onaturlig hudvård« om man så vill, så är ett utmärkt exempel på vetenskapens framgångar en av skönhetsvärldens verkliga kultprodukter – 2% BHA liquid från märket Paulas Choice. Det som spelar första fiol i produkten är de två procenten salicylsyra. Salicylsyra har fått sitt namn från Salix, det latinska namnet för pilträdssläktet. Salicylsyran i den »onaturliga« människoskapta hudvårdsprodukten är exakt till atomen identisk till den vi hittar i pilträdet. Ändå kletar ingen in pilträdets sav i ansiktet, utan godtar Paulas Choice version. Ämnena är fortfarande desamma, skillnaden är att när en människa tillverkar något så kan vi ha större kontroll på renhet och koncentration än när vi låter en växt göra jobbet.

Något jag finner oförklarligt är den nya gröna vågens vurmande för bakpulver och kolloidalt silver, två saker man verkligen inte hittar porlande i naturliga bäckar och källor. Ber man om råd någonstans på internet, oavsett om det gäller skönhet eller medicinska åkommor, så är sannolikheten stor att man tipsas om bikarbonat eller kolloidalt silver från någon förespråkare. »Tvätta håret med bikarbonat!« »Gör en ansiktsmask av bikarbonat!« »Drick kolloidalt silver!" »Dutta kolloidalt silver på dina finnar samtidigt som du dricker bikarbonat!« Allt med en fast övertygelse dessas naturliga läkande kraft, trots att bikarbonat främst är en industriellt framställd kemikalie och kolloidalt silver är en lösning av finfördelade partiklar av metalliskt silver, bakteriedödande eftersom det är giftigt. Alltså två ämnen som i högsta grad är skapta av människor, men som ändå verkar ha blivit dubbade till naturliga eftersom folk vill att de ska vara det. Samt att de även blivit utnämnda till mirakellösningar, trots att kolloidalt silver inte längre får märkas som kosttillskott utan bara som vattnenreningsprodukt. Så kanske är det vid det kolloidala silvret som många tappar fotfästet och sitt sista korn sanning. Kanske är det brytpunkten där vurmandet för det naturliga övergår till ett rent och skärt kunskapsförakt och vetenskapsfrånvändhet: när vuxna människor rekommenderar andra att dricka gift i tron om att det ska bringa hälsa.

Men vem ska då ta ansvar för detta beteende? Vem ska se till att något så bra som miljövänlighet inte måste leda till verklighetsfrånvändhet? Tack och lov gör EU saker. Nu till våren begränsas användandet av ”fri från” så att kosmetiska produkter inte längre får marknadsföras som »fria från parabener«, då parabener är säkra konserveringsmedel och inget man ska uppvigla emot. Vad man som konsument kan göra däremot är att öva på att se skillnaden mellan fakta och åsikt. Säg emot när du hör något som faktiskt är fel. Ställ kanske ibland frågan ”vilken forskning och empiri finns det som stöttar ditt påstående?”. För saker är faktiskt inte sanna bara för att vi vill att de ska vara det.

Det är därför jag älskar vetenskapen: man måste kunna bevisa något för att det ska betraktas som sant. Vacciner funkar. Kokosolja löser inte alla dina problem. Har du lever och njurar behöver du ingen detox.

Naturen är inte enbart god. Världen består av fler nyanser än svart och vitt och ibland får man inte som man vill. Alla har fel ibland, men det är inte hela världen. Man får faktiskt ändra sig. Är det något vi kan ta till oss från vetenskapen så är det att man lär sig av att ha fel!

-

Karin Petersson, skönhetsbloggare och vetenskapsfantast