Foto: Jesper Larsson

 Foto: Jesper Larsson

Månadens Post

Oslo och oljemiljarderna

Publicerat 2010.03.22

    Petra Dokken, Oslo, Norge.

    Vi uppför oss som barn. Tonåringar som inte vet bättre. Bekymmersfria, ansvarslösa i nuet. Springer på operahusets lätt lutande tak, skriker att här borde man åka skateboard. Jonglerar med våra solfjädrar och fullkomligt älskar och använder arkitekturens exteriör.

    Vi är i Oslo. I hamnen, där lyxyachterna ligger infrusna i isen. Som om man inte behövde bry sig, för att ett båtskrov med tillhörande attribut inte kostar mer än strax över miljonen. Antagligen mycket mer förresten.

    Solen fick värma våra vinterbleka nunor när vi svärmiskt intrasslade i varandra gled över vattnet på ett tjärdoftande trädäck, med en munter kapten som lossade sin last kärlekspar vid operan.

    Bygget är magnifikt, norrmännen är i världsklass när det handlar om arkitektur. Landets natur är också världskänd, kanske har detta ett samband. De djupa haven, de respektingivande fjordarna, de höga bergen. Det ultimata bygget. Norrmännen älskar den. Sin natur. Sitt land.

    Alla (!) går de på tur, plockar bär, gör rinnig sylt som äts på kneipbröd. Norrmän är bäst på fritid.

    Jag älskar Norge. När jag fattade att ett av jordens mest exotiska ställen var min granne, alldeles nära. Trots att jag blir en fattiglapp på besök. Två svanar bråkar nedanför bryggan, vill åt min våffla inköpt från ambulerande vagn till priset av en rejäl lunch hemma i Göteborg. Jag delar med mig. Pengar är ju ändå världsligt.

    Pengar ska hållas i rörelse. Norges fondplaceringar må just idag inte vara på topp, men ingen behöver bry sig. Trenden vänder och då går de upp igen. Landets ryggrad och goda självförtroende. Kaxiga utanför unioner och klumpiga samarbeten. Med snygga klarröda pass. Min farfars pass.

    Sverre Dokken kämpade i den norska motståndsrörelsen under kriget, det andra, och tog sedan till Sverige där en ny skön framtid skulle vänta på honom. Efter ett hårt liv, med vackra starka händer, vid Göta Älvs varv fick han på ålderns höst en pension från Norge. Har man hört.

    Huvudstaden är en by, Oslo är en by också på svenska. Oslo är tillrättalagt och charmerande enkelt, vid en första blick. Men missta inte den glada intonationen, de friluftslivsrosiga kinderna och den välfungerande infrastrukturen för naiv enkelhet. Oslo har problem med heroin, tunga missbrukare. Oslo har också segregation och fula bakgårdar.

    Men på besök ser jag söta kvarter av trähus, tjusiga ambassadörsvillor, arkitektritade skapelser. Officiella byggnader med intrikata grafiska inskriptioner och alla dessa museer. Oslo har jag vet inte hur många. Äventyrliga flottfärder, vikingar, skulpturparker, konstsamlingar, krigshistoria.

    Fem på morgonen är det folk i rörelse på stan, vintertid, det är det inte i Göteborg. Det finns riktigt lyxiga krogar i Oslo, många fina bilar och alla verkar ha en hytte (stuga, weekendställe). Så är det inte i Göteborg. Medan stockholmare med pengar gärna visar det med läppglans, oklanderliga kläder och gälla skratt, och köpenhamnsbon glider fram i mink och diamanter med hemliga leenden. Ser oslobon bara ut som en oslobo. Inte så trendig, inte så lyxig. Fin. Vanlig.

    Välmående, förvisso.

    Vår vän, entreprenören, säger av hjärtats lust att kom hit med era idéer, vi har medel att förverkliga. Oljan. Han skrattar. Själv var han just i Paris för att hämta hem en särskilt söt hundvalp han köpt. Det nya lantstället ska inredas samtidigt som han tar helikopterlektioner och funderar på att sälja hårdrocksbaren för att bygga en artificiell strand.

    Vi äter kneipbröd med rinnig sylt, dricker typiskt svagt norskt kaffe och pratar vidare. Om framtiden som bygger på naturens oändliga historia. Sedan länge döda växter, materia, blir svart guld och så småningom franska hundvalpar.

    (Minns att även det till synes perfekta är färgat av livets nyans, kaos. Vi försökte åka skateboard på operahuset naturliga ramp, men blev avhysta.)

    Petra Dokken är (halvnorsk) frilansskribent, vagabond och moderedaktör baserad i Göteborg. Det är utifrån möten med människor hon återberättar skärvor av verkligheten. Människor hon möter på sina resor, resor till metropoler såväl som byhålor. www.dokken.se

    Läs gärna mer om förutsättningarna för utökat utbyte inom kreativa näringar i vår rapport: OSLO-GBG-CPH.