HBT-festivalen går just av stapeln och pryder hela stan med sina regnbågsfärger. Vi lyckades hugga Terese Cedervret, kreatör och verksamhetskoordinator på festivalen.

Hej, vad gör du Terese Cedervret?
Träffar journalister, svarar på tusen mail, frågor från alla håll, det ringer i båda telefonerna samtidigt, skrivaren har slutat fungera och mitt huvud brinner upp.

Varför behövs det en HBT-festival?
Vi behöver lyfta upp och fram HBTQ- frågor, frågor som inte alltid eller ens särskilt ofta får plats i ett mainstreamflöde, i en heteronormativ vardag. Vi behöver vara normkritiska för att få en utveckling i samhället.

Det finns väldigt många som inte känner att de kan vara som de är för rädslan av olika repressalier och förtryck, så vill vi inte att samhället ska vara för någon, så HBT- festivalen är sätt att motverka förtryck och skapa tolerans. Helt enkelt jobbar HBT-festivalen för att förändra attityder. Samtidigt ska det vara mycket lustfyllt också under en festival vilket.

Vad är det viktigaste skillnaderna på Pride och HBT-festivalen?
Det är viktigt för oss att var en normkritisk konst och kultur festival, mer än happy gay eller happy pride! HBT-festivalen vilar på initiativ av konst och kulturinstitutioner, därför blir också inriktningen lite mer åt det hållet på programmet, den är ju lite mindre då det är en mindre stad...

Vissa (läs Richard Florida) menar att förekomsten av HBT-personer hänger samman med det kreativa klimatet. Tror du på det, och vad är i så fall förklaringen?
Jag vet inte om jag tror på det alls, i min HBT-värld känns det som om många ofta flyttar för att utbudet inte alltid är så stort här på ställen och mötesplatser där HBT- personer rör sig, dessutom har jag svårt för sådana generaliseringar som att HBT-personer skulle vara mer kreativa än andra. Men gängse är väl att människor som har upplevt - eller upplever sig udda, som t.ex. att inte vara norm - säkerligen kan trigga mekanismer som föder kreativitet.

Hur är HBT-klimatet i Göteborg?
Sådär enligt mig, men jag är 35 år och tycker ofta att väldigt mycket är för ungt i Göteborg. Det positiva med Göteborg är att det finns så få HBT-ställen att både hetero och HBT personer är på samma platser och det är rätt gött, men ofta skulle jag önska att det åtminstone fanns ett alternativ med gay- ställen etc. Det är en rätt så segregerad gay kultur och jag kan tänka mig att det kan vara svårt att hitta folk och hitta en plats, men jag vet inte riktigt.

Sedan tycker att det är alldeles för mycket tjo och tjim go kärnfamiljs anda i Göteborg som känns rätt så fyrkantig, vänlig, men fyrkantig och rätt uteslutande i all sin vänlighet. Det blir liksom så svårt att bryta och känna sig bekväm mot en sådan enormt stark heteronorm.

Ok, tack, all lycka!