Petra Dokken, Wien, Europa.

På göteborgska caféer stavas kaffe numera macciato och cortado. Kaffe i Wien heter mokka och melange – som det alltid har gjort.

Fast inget har alltid gjort någonting, allting förändras ständigt. Framför allt rör vi människor på oss. Vi befolkar olika platser, då och då blir ett land eller en stad stället där avgörande ting sker som ett resultat av folkströmningar.

Jag ska inte säga att ”det händer” i Wien år 2010, men det finns starka spår av när det begav sig, när detta verkligen var det centrala i Europa.

Den europeiska unionen har under april och maj kanske mött sin största utmaning någonsin, man har talat om ett vägskäl som handlar om Europas framtid. Europa som vi européer gärna delar upp i nord och syd, att vi svenskar har mer gemensamt med tyskarna men gärna skulle vilja ha lite mer av den italienska inställningen till livet. Att väst alltid anses lite mer progressivt än öst. Wien har både nord och syd, öst och väst i sin kultur, i sitt sätt.

Europas politiska historia med början för ungefär 600 år sedan har varit en kamp för eller emot ett sammanhållet europeiskt imperium. Det fanns de som ville försöka återskapa ett enat rike (ett nytt Rom), och det fanns andra som var emot det. Den ena av de två furstefamiljer som kunde skapa ett enat rike var katolsk och baserad i Österrike. Denna familj var släkten Habsburg. Faktum är att familjens imperium, man använde äktenskap som en metod att säkra nya provinser, var banbrytande på många områden. Musik och poesi, men Wien var också platsen för modernistiska genombrott. Med jugendstilen inom arkitekturen och Sigmund Freud inom psykologin.

Idag säger vi att Wien är en plats med välbevarad historia, skådar barocka byggnader och häpnar, vi pratar inte längre om en kulturell guldålder. Men visst inbjuds man till diskussioner.

Ett kaffeehaus i Wien har ofta över femtio dagstidningar liggandes. Gästen välkomnas att sitta ner att läsa, ta god tid på sig. Den enda gången kyparen stör dig är när du slår dig ner och då för att ta din beställning. Kaffet får du traditionellt in på en liten silverbricka och bredvid koppen står ett vattenglas med en sked vilandes på glaset. Kaffet vill man ofta dricka när det är hett, så det tar fort slut. Men vill man sedan sitta kvar och läsa behöver man inte alls känna sig pressad att beställa ytterligare en kaffe utan man kan helt enkelt låta bli att dricka upp vattnet. För att halvfullt glas indikerar att man inte är redo att lämna bordet riktigt ännu. 

Då när Wien fortfarande var huvudstad i Centraleuropa sökte många människor lyckan här. Men familjerna fann inte alltid guld och gröna skogar utan i många fall stor fattigdom, så dessa barnrika familjer satte sin tilltro till äldsta sonen som fick läsa på universitet med hopp om att han den kommande tiden skulle kunna försörja familjen. Eftersom man inte sällan trängdes i enrummare fick sonen hitta studiero någon annanstans än i hemmet, just det, på sitt lokala kaffeehaus. Där kunde han i timmar studera flitigt. Lokalerna var även kulturbärare då musikstudenter spelade musik här på helgerna, för att öva på sina stycken – på så sätt blev straussvals samtidens populära melodi. Medan otaliga författare satt och skrev vid borden och skapade en egen genre, så kallad kaffeehauslitteratur.

Habsburgarnas imperium, Österrike-Ungern, hade under sina glansdagar 51 miljoner invånare som talade 14 olika språk. Många av de kulturella, ekonomiska och politiska band som existerade i habsburgmonarkin klipptes helt av efter första världskriget. Men efter Centraleuropas befrielse från kommunismen, har det uppstått flera samarbeten mellan länderna i den forna dubbelmonarkin. 

Ständig förändring, människor som flyttar på sig, maktskiften, utbyte av idéer och någonstans i kaoset sker det som ska ske – Europa förändras, utvecklas, lever.

Det blir en äppelstrudel till kaffet.

Petra Dokken är frilansskribent, vagabond och moderedaktör baserad i Göteborg. Det är utifrån möten med människor hon återberättar skärvor av verkligheten. Människor hon möter på sina resor, resor till metropoler såväl som byhålor. www.dokken.se