Grillkryddan. Enligt Wikipedia “en kryddblandning som används till främst stekt eller grillat nötkött, fläskkött, kyckling, kalkon och vilt, men passar dessutom till fisk och stekt eller friterad potatis. Grillkrydda förekommer även i marinader.” Det öppna lexikonet låter oss också veta att innehållet i blandningen kan variera vilket ger Grillkryddan, även känd som allkryddan, en tydlig karaktär av att precis allt går och att det mest är möjligt. Och det är ju lite den funktion denna en gång så moderna mix har, det ska vara lätt, enkelt och snabbt att fixa biffen. Helt enkelt en burk (eller ibland till och med hink enligt ovan nämnda källa) lättsam inställning till matlagning. Smakförstärkare för vissa, förstörare för andra. Älskad och hatad, hyllad och ratad.

Det orangea pulvret må dela en hel nation i två läger och skapa ett gap mellan generationer, men, någonstans bland partiklarna av paprikapulver, vitlökssalt och finmalda svartpepparkorn finns även stråk av samhällsutveckling, undertoner av en jämställdhetskamp och en bild av en könsneutral inställning i våra kök som inte ska underskattas.

Vissa nyskapande prylar har hyllats sedan de kom, blivit tillskrivna signifikant betydelse som symboler för förbättring och förändring. Objekt för förundran har dessa prylar som gått till historien som klassiker och blivit dyrgripar för den designtokiga redo att punga ut hutlösa summor för ett stycke kulturell historia. Och listan kan göras lång.

Modevärlden har sin Chanel 2.55, väskan som med sin praktiska axelrem gav kvinnan friheten att kunna röra sig fritt och använda båda sin händer, bilbranschen sin Bubbla som tog folket ut på vägarna och industrialismen sin Spinning Jenny som genom ökade produktionsmöjligheter fick en hel ekonomi på fötter. I möbelvärlden anses fåtöljen Åskbollen vara en fulländad förening mellan form och funktionalitet och Stringhyllan kommer för evigt bära det ensamma ansvaret för att compact living känns fullt rimligt. Dessa prylar lyckas fånga och föreviga en balans mellan funktion och finess, objektifiera en tidsanda och kapsla in ett kollektivt minne. Dessa gemensamma uppfattningar används sedan för att tillskriva de ett värde värt att förvara, och både saker, smaker och skapelser har alltid haft stor betydelse för att vi ständigt ska söka nytt och sträva framåt.

Men vad är det då som gör att vissa prylar glöms bort? Som trots att de bidragit till en transformation inte blir stående inslag i våra liv? Som går från trendtoppen till den absoluta botten? Tillbaka till Grillkryddan. Hatad av hipsters och bannlyst från all form av matlagning av alla som anser sig ha ens en uns av skam i kroppen står denna kulinariska skymf för allt som idag känns fel; snabbt, simpelt och lite konstgjort. Lustigt nog var det precis det den blev så populär för under sitt intåg under 90-talet, och just detta gjorde den till en könskampskämpe av rang. För så kan man faktiskt se det, läst mellan raderna kan man finna både ett och två argument för att det var just allkryddan som öppnade dörren på en vidare gavel och välkomnade mannen in i köket. Den moderna mannen ska ju trots allt alltid vara främst lösningsorienterad, handlingskraftig och effektiv, tre viktiga egenskaper förpackade i den mästerliga mixens behändig behållare. Den inte bara erbjöd snabba smaksättningar, den stod också för att krydda mannens normativa karaktär med lite mjukare sidor. Plötsligt var det helt okej att stå i förkläde vid grillen, skiva hasselbackspotatis en fredagskväll eller fixa stekta ägg till frukost. Helt själv, eller ja, inte utan Grillkryddan såklart. Med bakgrund mot detta kan man därför undra varför denna innovation inte alls gjorts till samma källa för inspiration som exempelvis en Chanel-väska? Varför dyker inte den upp på Instagram-konton världen över? Och varför kan inte den fungera som ett kulturellt kit bottnat i en underliggande förståelse för dess storhet? Kanske för att Grillkryddan helt enkelt har så mycket större mening än så.

Produkter och prylar som Grillkryddan behövs. Vi som människor behöver dessa syndabockar, dessa skamfläckar, för att kunna skapa de svängningar som får oss ständigt söka efter det nya. Ikonerna må bestå, skänka oss trygghet och skydd mot tendensernas förgängliga flärd, men de är det hatade som kan bli det mest älskade. Företeelser som kan förundra oss på nytt, väcka förväntan och få oss att se på saker med nya ögon. Ta tacon till exempel. Detta eviga fredagsmys länge förknippat med halvfabrikat, grötig guacamole, solkiga sombreros och taskig burksalsa som idag nått snudd på stjänkrogsstatus genom uppdaterade extravaganta versioner och udda smakupplevelser. Ett kärt återseende för alla dem som minns gula förpackningar, tillhörande bestick med kaktusar och speciella små skålar med värme och nostalgi, en känsla som helt klart talar till både tacon och Grillkryddans fördel.

Forskning visar att hjärnan använder samma ställe där den lagrar minnen för att skapa bilder av framtiden, och bilder av just framtiden är som vi alla vet det vi kallar visioner. Visioner som bara kan förverkligas av en vilja att förändra. En vilja vi hämtar i det förgångna. Det förgångna som så tydligt kan symboliseras genom Grillkryddan.

Så, visst har vi Grillkryddan, och alla andra hatade älskade prylar, att tacka för så mycket, dels för vad de en gång gav, men också i förväg för vad de kommer ge upphov till. Medan klassiker förblir klassiker ser vi fram emot den kreativitet som uppstår när vi väcker gamla godingar, hittar kraft, tar nya tag och stora kliv i kampen för både klass, kön och kärlek.

av: Sandra Kvist, visionär varumärkeskonsult