Modedoktoranden Rickard Lindqvist har just varit på praktik hos Vivian Westwood. Vi bad honom om en inblick i hur det kan gå till i modebranschen.

1439 började Johannes Gutenberg med hjälp av sin nyuppfunna tryckpress trycka böcker i Mains. Istället för skriva av boken då man behövde ett eget exemplar nu kunde köpa sig ett tryckt exemplar. Helt klart ett stort steg. Startkostnaden för att trycka var såklart hög men när man väl kommit över den första tröskeln var det otroligt mycket billigare att trycka kopior jämfört med att kopiera dem för hand.

Som en konsekvens av tryckpressen utvecklas copyright. Producerar man en text så äger man rättigheterna till den under X antal år. Att man må ha läst Strindbergs samlade verk innan man satte sig ned för att börja skriva och låter det färga texten har dock varit oväsentligt bara man ordagrant inte har kopierat hans text.

Så småningom utökas copyrightprincipen till fler uttrycksformer än tryckt text till att innefatta bl.a. kartor, målningar, fotografier, musik, film och till viss del även mode. Att plagiera, kopiera eller återskapa någon annans verk blir alltså olagligt. Och skamligt. Tack och lov har copyright aldrig innefattat idéer uten endast idéernas uttryck, annars hade det ju  princip varit olagligt att som medelmåttigt kreativt begåvad ens kliva ur sägen.

Man kan i och för sig diskutera om en idé är värd något innan den tar sig ett uttryck eller om en idé ens kan existera utan ett förekommande uttryck. Och det är kanske just det man bör göra.

Under vintern arbetade jag för Vivienne Westwood i hennes studio i Battersea i sydvästra London. Som mönsterkonstruktör såg jag, tillsammans med tre tyska perfektionister, till att Viviennes mer eller mindre uttalade idéer fick faktisk form i ateljen. Några skisser fick vi aldrig från Vivienne, direktiven var snarare av arten; -Gör en kjol baserad på rektangulära delar som gradvis bli större nedtill. Det kunde även vara; -Återskapa den här showpiece klänningen från 1997, vi gjorde den kvällen inan visningen den gången och det finns inget mönster. Förvånansvärt ofta var briefen helt enkelt att replikera, eller om man så vill kopiera, en Chanel- eller Balenciaga-klänning från femtiotalet utifrån ett foto.

Den 4 mars visades kollektionen i ett av visningstälten på modeveckan i Paris. Två veckor senare, samtidigt som jag förberedde en presentation för forskningsgruppen på Textilhögskolan om hur designprocessen gick till hos Westwood, fick jag ett mail som berättade att Vivienne precis lagt upp en blogpost där hon tydligt redogjorde för hur arbetet med kollektionen gått till. Presentation jag arbetade med gick ut på att visa förlagor (d.v.s. bilder på femtiotalsklänningar) kontra de Westwood replikerade nya klänningarna. Då jag varit lite orolig om det var okej att jag berättade att arbetet med den nya kollektionen till stor del var att plagiera andras design blev jag lättat av att se att även Vivienne sa det rakt ut: “-I copied a coat from Balenciaga and a dress from Chanel. I sometimes copy from myself, re-doing clothes from way back in my archive.”

På Vistoria and Albert museum i London öppnade den 12 mars en stor retrospektiv Yohji Yamamoto utställning. I samband med öppningen intervjuades Yamamoto av Alexander Fury. I intervjuen har Yamamoto endast ett råd till unga designers: ”- Copy copy copy what you love. At the end of copy, you will find yourself.”

Två av modevärldens mesta avantgarde-designers är alltså helt öppna med de gladeligen kopierar andras arbeten. Hade de rättat sig efter copyrights tanken hade vi aldrig sett några av modevärldens mest banbrytande kreationer.

Plagiat, kopior eller covers om man så vill, tillhör modets hörnstenar. Görs det grundligt och välarbetat tränar man på så sätt sin kritiska och hantverksmässiga förmåga. Modets själva grundessens är att återskapa historien i samklang med nuet. Plagiat har alltid förekommit i modevärlden. Plagiat är vad som driver modet. Plagiat av historiska plagg ses som nyskapande. Av nutida som något skamligt. Men vad är den egentliga skillnaden mellan att plagiera sig själv och någon annans verk?

För att skapa framtiden återanvänder vi historien samtidigt som vi lär oss av historien. Är man inte medveten om detta skjuter man sig själv i foten och arbetet riskerar att bli både själviskt och omedvetet.

Rickard Lindqvist doktorand i modedesign vid Textilhögskolan i Borås. Den 23 och 24 augusti kommer han tillsammans med 15 studenter från Textilhögskolan drapera replikor av cocktailkläningar på Röhsska museet.