Vi blev nyfikna på filmaren John Areblads ämne "Att kliva ut sin komfortzon – för att kunna växa" på kommande Pecha Kucha. Detta är något som de flesta kan relatera till både i förhållande till jobb och till livet som helhet. Vi ville veta mer och ställde några frågor.

Hej John vad gör du?
Jag gör film till företags hemsidor och sociala medieflöden i mitt produktionsbolag Kanvassfilm.

Nu på tisdag får vi höra dig berätta på Pecha Kucha Night om att kliva ut sin komfortzon – för att kunna växa. Vad menar du med det?
Jag tror att det är en förutsättning för att kunna växa. De flesta av oss, inte minst jag själv, behöver en spark i baken för att lämna den nivå man levlat till och växa som människa. Läs gärna Daniel Kahnemans bok Thinking fast and slow där han beskriver hur vi alltsedan stenåldern är kopplade till att alltid ta den lättaste vägen. Alla får hitta sin metod för att lämna sin komfortzon och växa. För min del har jag de senaste 7 åren tagit många beslut som oftast inneburit att jag tagit vägar som jag inte känt mig särskilt bekväm i. Det har varit medvetna beslut eftersom jag vet att jag är lat och alltid skulle valt den enklare vägen annars och då stagnerat.

Du sa nyligen upp dig från din tjänst som utbildningsledare på Handelsakademin, en YH-utbildning för digitala kommunikatörer i GBG, vad ska du göra nu?
Jag släpper enbart min administrativa roll som Utbildningsledare men kommer att fortsätta undervisa på skolan. Det har varit roligt och jobbigt att ansvara för en hel utbildning men till slut tog det för mycket tid från Kanvassfilm, som är viktigast för mig, så jag bestämde mig för att släppa rollen som utbildningsledare.

Jag uppfattar det som att det just nu finns ett ökande fokus på detta med att bryta upp, finna sin rätta väg osv. Vad tror du det beror på?
Vi lever i en turbulent tid där det finns väldigt lite i vår värld som är stabilt. Allt flyter och det är lätt att känna att det inte finns enkla svar på vad som är rätt väg att gå i livet. Illusionen rasar och oron för tillvaron ökar. Alltfler ställer sig frågan, är jag på rätt plats? Är det det här jag vill göra? Ska jag göra det här fram till pensionen?När samtidigt många jobb utmanas genom automation och A.I så kommer frågan om arbete att ställas på sin spets och andra alternativ kommer att kännas lockande. "Kanske man skulle ta och flytta ut till sommarstugan istället och börja odla potatis. Hur svårt kan det va?".

Har du några råd till en person som kanske befinner sig i stadiet före där du är? Hur/när vågar man hoppa?
Om man är lat, som jag, så hoppar man när inga andra alternativ återstår. Fast det rätta borde ju vara att planera noga innan. Kanske man behöver fortbilda sig och sitta några år på skolbänken för att kvalificera sig för en ny bransch. Viktigast är att våga testa. Det är värre att bli fastbränd och bitter på ett jobb som enbart betalar hyran men samtidigt äter upp en inifrån, dag för dag tills man inte längre känner igen personen som blänger på en ur spegeln. Man kanske inte börjar med att säga upp sig från en fast tjänst. Kanske man kan börja med att gå ner på deltid och sen utnyttja sin nya fritid till att göra något helt annat. Det är lätt att bli fast i ekorrhjulet annars och när man väl är där så är det svårt att tänka klart. Time out är alltid ett alternativ för att rensa skallen och hitta sina prioriteringar igen. Vänta inte till semestern. Gör det nu!

Lycka till!