Svensk industris varande eller inte varande angår oss alla! Våra industriföretag har all möjlighet att ta taktpinnen och visa övriga världen vägen till bibehållen ökad innovation och lokal produktion genom att blicka lite utanför sina egna led.

Vår konkurrensfördel har alltid varit att inhemsk råvara som malm och trä står nära forskning och utveckling.  Detta ska ju givetvis fortsätta, men genom att addera bredare kompetens som kan förtydliga processerna och möjliggöra hållbar och marknadsnära design skapar vi grogrund för en annan råvara att förädla: de kreativa näringarna.
Detta inlägg kommer inte att handla om att industrin inte är kreativ. För det är den. Kreativiteten är industrins moder och en förutsättning för fortsatt tillväxt. Inlägget handlar snarare om att industrin håller knäpptyst om de gör och vad de kan göra. Vi håller på att bli omsprungna och det rejält.

Globaliseringen sätter press på den tillverkande industrin i Sverige. Vårt industriarv har outsourcats ut i vida världen och med det ökar risken att vi förlorar innovationskraft, kompetens och med det sagt, arbetstillfällen från vårt land.
Informationssamhället har gjort slutkunden superpetig. Det är lätt att söka information inför ett inköp och vad det än är som efterfrågas finns det idag fler parametrar han eller hon söker efter. Produkten ska inte bara vara säker, den ska även vara snygg och det är något kunden mer än gärna betalar för. Han eller hon har även vett att ställa krav på en juste tillverkningsprocess, att materialet har goda egenskaper och att varan har lång hållbarhet.  Vi, som konsumenter, vill välja vår egen lyx. Vi är inte intresserade av att bli köpta mer, och vi vill att företagen som tillverkar vår lyx ska ha engagemang, tänka fair-trade och hållbarhet!

Vi går nu in i det som kallas den tredje industriella revolutionen, där energieffektiva och hållbara lösningar är nyckeln till Sveriges fortsatta välfärd och där industrin tillsammans med forskningen sitter på många av svaren. Innovation är det som skall ta oss vidare. Näringslivet håller på att förändras i grunden och anställda möts av ökade krav på kunskap och kompetens samtidigt som konkurrensen om arbetskraften hårdnar. (Skolan i sin tur fortsätter att utbilda anställningsbara teoretiker. Människor som kan producera säkert, tryggt och alldeles lagom. Men det är en annan fråga.)

Att innovation ligger på den samhälleliga agendan har inte undgått någon. Detta är en prioriterad, och många gånger svårmanövrerad fråga för svenska, och ofta mindre, företag. Hur växer man tillsammans med de innovationer man uppfinner? Men. Innovation sker ju redan hela tiden på industrigolven här hemma i Sverige. Industriföretagen vill maximera användandet av sina maskinparker och se till att de används så mycket det går för att säkra sina investeringar. Som ett exempel: en maskin som utvecklas för att ta fram faner inom möbelindustrin, kan med några inställningar programmeras om till att såga lite tjockare och då med fördel användas i låt säga en trappkonstruktion eller som diskbänk. På så sätt får man fram en produkt som både ser ut och känns som gediget trä, men man kan fylla luftspalten med ett billigare och eller lättare material.

Tyvärr når många av dessa innovationer når dock aldrig ut på marknaden, för företagen vet helt enkelt inte hur de ska nå ut till den designer eller arkitekt som kan tänkas använda sig av lösningen, och de ser inte heller säljbarheten i den sortens tänk, kanske pga. bristande omvärldsanalys om kunder och målgrupp.  Så ser det ut idag. Industriföretagen prioriterar inte sin kommunikation eller att pusha sig själva till nytänkande över yrkesgränser, trots att man vet att det är det som skapar grogrund för ökad innovation. Man har drabbats av slentrian och tryggt tänkande. En inte-ska-väl-vi-mentalitet har slagit rot i den redan jante-rika myllan.

Produktion och design saknar alltså ett gemensamt språk och har idag få neutrala plattformar att mötas på. Produktionsfolket i den ena kammaren laborerar med tekniska data, med maskinens standards och med materialets egenskaper. Designern på sitt håll i sin tur tänker utifrån estetik och funktionalitet.  Genom att istället ta delat ansvar i utvecklingsprocessen, ökar möjligheten att utveckla marknadsnära och skapa innovationer. Och förstå att de framtida utmaningarna baseras på en lyhördhet för slutanvändarens behov.

För att stå oss starka på en global marknad krävs mod. Att våga ligga i framkant, ta beslut snabbt, agera och kanske mest av allt, stå för det som går fel och våga använda just felen som katalysator i sitt fortsatta arbete. Det kommer krävas envishet och visionärt tänkande. Passionen för det vårt land producerar behöver synliggöras. Och vi behöver bli bäst på att berätta om hur bra vår industri fortfarande är. Lite jävlaranamma.

Mycket av modet ligger i att våga använda olika kompetenser. Det kan vara Sveriges nya råvara, en råvara som främjar hållbarheten och kvalitén i vår tillverkning, som skapar möjligheter till fler jobb och kanske dessutom möjliggör en liten bit av det där goda samhället vi alla drömmer om att lämna efter oss

 

Anna-Sara Perslow, Svenska Mässan