Berätta om dig och din arbetsplats:
Jag är konstnär och har min ateljé på Backaplan på Hisingen, på våningen ovanför Emmaus. Tidigare hyste övervåningen Hells Angels klubblokal, men nu har istället tolv konstnärer sina ateljéer här. Vi har separata kontrakt, men delar på kök, lunchrum och toalett. I området finns småindustrier och byggvaruhus – perfekt att ha i närheten som konstnär.

Min ateljé på 34 m2 är ett hörnrum med fyra fönster, vitt golv och fantastisk ljus. Utefter ena väggen gömmer jag undan all min förvaring bakom vita skjutdörrar för jag vill ha min ateljé visuellt fri från för många störande pryttlar. Den andra långa väggen - och största delen av golvet - är min arbetsyta. Mittemot arbetsväggen har jag min tänkar- och betraktarhörna. Här kan jag bekvämt sitta och titta på vad jag jobbar med, läsa en bok eller bjuda någon på fika. Om jag vill spraymåla kan jag gå ut på taket genom ett av fönstren. Taket fungerar också som min alldeles egna uteplats – som jag bara delar med måsarna.

Min ateljé är ett ständigt projekt under förbättring – jag satte t. ex. nyligen upp vita mörkläggningsgardiner för att lättare kunna fota min konst med blixt utan störande ströljus. Dator har jag däremot inte i ateljén – för det vill jag verkligen inte ha - så mitt ”kontorsjobb” sköter jag hemma 1-2 dagar/veckan och kvällstid.

Hur ser en arbetsdag ut för dig?
Jag cyklar till min ateljé, oavsett årstid eller väder. Cykelvägen leder över Göta Älv bron och på krönet känner jag att jag redan mentalt är i ateljén … och så rullar det snabbt nerför mot - och förbi - Hjalmar Brantingsplatsen.

När jag kommer till ateljén börjar jag med att städa snabbt och intensivt, för det brukar jag aldrig hinna innan jag går. Så istället för sist – så gör jag det först. Jag ställer klockan på sex eller sju minuter för att göra det roligare och inte kunna slippa undan (det är ju bara några minuter, så då kan jag ju inte med att fuska). När tiden är över behöver jag inte fortsätta, det får räcka…

Sedan sätter jag oftast på klassisk förmiddag på radion och ger mig i kast med pågående projekt. Ju längre jag har kommit med ett konstverk desto mer tid lägger jag på att betrakta och tänka. Och desto bättre passar lugn musik. Fast egentligen föredrar jag att påbörja något och då är det mer dramatisk musik som gäller. Jag går då in i en passionerad skaparstorm och arbetar som besatt. Men sedan är det eftertanke och revision som gäller, för det som driver mig är egentligen konceptet. Det är för mig som passionerad förälskelse kontra äkta djup kärlek. Det är väldigt dubbelt.

Vid lunchtid knackar jag på hos någon ateljé-granne eller slänger iväg ett sms och kollar om någon annan vill äta lunch med mig i lunchrummet. Om ingen nappar äter jag min lunch i ateljén medan jag oftast fortsätter att arbeta. På lunchen har jag annars tillåtelse från mig själv att kolla Instagram och min mail på mobilen. Jag försöker ha strikta regler så att jag inte kollar mobilen för ofta. Det är egentligen inget problem om jag är inne i det jag jobbar med, men om inspirationen tryter, eller om jag arbetar med något monotont moment, så är det frestande att se vad som händer i världen utanför…

Vad inspireras du av just nu?
Min inspiration – eller vi kanske skall kalla det för ingivelser/idéer - brukar inte komma från sådant jag tycker är fint. Nej, oftast är det istället det som skaver, det som irriterar, som jag arbetar med. Sedan några år tillbaka arbetar jag i min konst med enbart skrattet - så skrattet är en ständig ”inspirationskälla” - sedan så närmar jag mig ämnet på olika sätt - just nu har post-it lappar inflytande på min konst. (jag gillar dem verkligen inte!)

www.alexandrahedberg.com

(Separatutställning TO DO [laugh] på Grafik i Väst 14 mars-1 april.)